- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
115

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNG ERIKS AVSÄTTNING

att han ej var benägen till någon förlikning, »visste vi intet
bättre råd än att bliva i vår kallelse och försöka det yttersta,
som vi förmådde, menandes det så, att där vi icke mera kunde
uträtta, så ville vi se till, att vi kunde taga den nye konungen
av daga ..., och så hände det manslag, som då skedde i Uppsala».
Nu väntade sig emellertid konungen icke annat än att bliva
förföljd av Nils Svantessons anhang, och då djävulen ingav honom,
att han ingen trohet hade att förmoda av sina tjänare, gav han
sig ifrån Uppsala, och då togo sig några av dessa tjänare
tillfälle att »dräpa och tyrannisera» såväl skyldiga som oskyldiga.
»Och när vi kommo i skogen och en part löst sällskap ville
bringa oss om livet, gåvo sig alla på flykten och läto oss gå
uti vilda marken, så att vi hade ingen oss till försvar utom Gud
allsmäktig och oss själva, likasom vi hade varit ett oskäligt kreatur
och intet gott hade gjort någon människa.» Efter återkomsten
till Stockholm hade han av olika anledningar fått den
föreställningen, att han vore fången, och begärde fördenskull, att om
han äntligen skulle vara detta, han då finge draga till Svartsjö,
vilket också skedde, och hade han några månader levat där
»skild från allt folk». Under tiden hade man plundrat hans
trogna tjänare, satt dem i fängelse och gjort med dem vad man
ville. »Och efter det var bevist uti Uppsala» — fortsättes i rak
strid med vad förut sagts —, »att herr Nils Svantesson och hans
anhang hade det i sinnet, att hertig Johan skulle komma till
regementet, kunde vi icke annat tänka, än att det redan var
fullbordat», varför han kallade brodern till sig för att höra hans
mening, och »så skedde hans förlossning» på Svartsjö. Medan
konungen så var i betryck och bedrövelse, försökte djävulen
honom i mångahanda måtto, föregivandes sig vilja giva honom
all världens rikedom och vällust, om han ville giva sig från Gud,
och för att visa sin makt lät han honom se, höra och förnimma
mångahanda järtecken, »somt som vi allena sett hava, somt som
vi med andra kunna bevisa». Han hade på detta sätt haft så
mycket att »disputera med djävulen» och stå hans anfäktning
emot, att han intet kunnat beställa i rikets saker mera än som
då skedde. Därav hade följden blivit, att regeringen försummats,
var man gjort som han ville och rikets fiender »samt andra

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free