Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV.
ogudaktiga människor» fått tillfälle att fördärva riket. Slutligen
hade dock Gud upplyst honom med sin heliga anda, så att
han kommit till sin förra myndighet och till sist tagit det mod
till sig, att han med ett ringa antal folk begivit sig mot
fienderna, som emellertid förskräckta ingenstädes velat vänta på
honom, varför han förföljt dem i deras eget land och tillfogat
dem fastmera skada, än de tillfogat Sveriges rike, som »nu är
något kommet i lag igen». Efter denna vidunderliga historiska
framställning följde förmaningar till ånger och bättring och
tillkännagavs, att den 12 september alla ständer skulle samlas och
tacka Gud för den nåd han bevisat konungen och Sveriges rike.
Men då sådana besvärligheter, som konungen varit uti, ofta
plägade komma av onda människors trolldom och djävulens
konst, borde man för konungen tillkännagiva, om någon person
kunde utpekas, som sådant kommit åstad. Med en dylik
olycksbådande uppfordran slutade detta i Sveriges hävder enastående
mandat.
Redan innan det sistnämnda mandatet hunnit göra sin verkan,
var emellertid konung Eriks öde beseglat. Till sitt bröllop hade
han låtit bjuda sina bröder Johan och Karl; de svarade jakande,
men infunno sig icke utan höjde i stället upprorsfanan. Med
Johan hade under hela förra hälften av året 1568 underhandlingar
fortsatts om hans återinsättande i sina rättigheter. Förslag
uppgjordes förberedelsevis till en föreningsakt mellan honom och
konungen, men frågan om hans blivande ställning hänsköts till
ständerna, och den var sålunda alltjämt mycket oviss. Under
tiden blev Eriks stämning mot brodern allt mindre välvillig;
han hade avlägsnat sig fjärran ifrån sin ståndpunkt på Svartsjö
och Väntholmen i oktober föregående år och återkrävde också de
artiklar, som han då uppsatt och lämnat Johan. Dennes
förhållande till Polen utgjorde en särskilt ömtålig punkt, och i
maj 1568 uppmanades hertigen att uttryckligen tillkännagiva,
om han ämnade hålla sig till Sveriges fiende, den polske ko-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
