Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN 111
välde, och därtill var en betydande del av Ingermanland erövrad.
De la Gardies stora framgångar gjorde ett djupt och varaktigt
intryck; ännu i dag, säges det, talar landsfolket kring bortre
delen av Finska viken om Pontus’ byggnader, vallar och gravar,
liksom om hans förbund med djävulen.
De svenska framgångarna sågos ej med alldeles blida ögon
av Stefan Batory, som redan 1576 erbjudit Johan III ett förbund
mot Ryssland under villkor, att Estland avträddes till Polen, och
som nu den 15 januari 1582 under påvlig bemedling i Iam
Zapolsky ej långt från Novgorod slöt ett stillestånd på tio år med
Ryssland, varigenom det egentliga Livland överlämnades till
Polen. Sverige nämndes ej i det polsk-ryska fördraget, och
polackerna framställde snart yrkande, att svenskarna skulle utrymma
både Narva och andra orter, ja hela Estland. Johan svarade
avvisande, och det såg ett ögonblick krigiskt ut, men en
verklig brytning uteblev. Svenskarna fortsatte ensamma kriget med
Ryssland och belägrade hösten 1582, ehuru förgäves, Nöteborg,
det viktiga fästet i Nevaflodens utlopp ur Ladogasjön. I februari
1583 stod De la Gardie i begrepp att åter inbryta i Ryssland,
då underhandlingar öppnades, vilka omsider den 10 augusti ledde
till ett stillestånd på tre år vid Pliusa åminne.2 Då ingendera
parten ville komma över till den andra, flyttades tälten nära
ihop; ett bord ställdes mitt emellan, och underhandlarna sutto
var på sitt håll i sina egna tält. Svenskarna fingo behålla de
gjorda erövringarna, fångarna skulle lösgivas och handeln åter
öppnas. Två år senare, den 19 december 1585, förlängdes
stilleståndet ytterligare på samma villkor till trettondagstiden 1590.
Det var under de förberedande underhandlingarna för detta nya
stillestånd, som Pontus De la Gardie genom en olyckshändelse
drunknade i Narovafloden den 5 november. Året förut hade Ivan
IV efter en levnad, ovanligt rik på förbrytelser av alla slag, gått
ur tiden. I nära fyrtio år hade han upprepade gånger bragt
1 Johan III bar efter erövringen av Ingermanland följande långa och ståtliga titel :
»Sveriges, Götes och Vendes konung, storfurste till Finland, Karelen, Våtski
(Solonski) pätin och Ingermanland i Ryssland och över de ester i Livland hertig»
(pjatina, pätin kallades den forna republiken Novgorods underavdelningar).
2 Pliusa är en liten biflod till floden Narova.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
