Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITURGISKA STRIDEN
Den protestantiska rörelsen hade under 1500-talets förra hälft
segerrikt och, som det tycktes, oemotståndligt utbrett sig över
det norra, mellersta och västra Europa. Den hade trängt ned
ända till Spanien och Italien, och påvedömets bestånd tycktes
vara allvarsamt hotat. Till de allra märkvärdigaste företeelser i
nya tidens historia hör nu den motrörelse, som inom den katolska
kyrkan uppstod för att rädda dess tillvaro och som är känd under
namnet den katolska motreformationen eller reaktionen.
Den hade sitt ursprung i Sydeuropa, i Italien och Spanien. I det
förra landet uppträdde redan tidigt kardinalen Caraffa, sedermera
påve under namnet Paul IV, med yrkanden å ena sidan på
förbättring av kyrkotukten och sederna, å den andra på ett
hänsynslöst och energiskt bekämpande av varje kätteri, varje
avvikelse från den katolska kyrkans lärosystem och författning.
Tack vare honom blev i Italien inkvisitionen återinförd 1542,
och genom densamma hade snart i detta land protestantismen
uppryckts med rötterna. I Spanien åter upprättade Ignatius
Loyola, fylld av glödande svärmeri och på samma gång praktiskt
beräknande, sin ryktbara ordensstiftelse Jesu sällskap, som efter
några svårigheter 1540 erhöll påvlig stadfästelse. I jesuiterna fick
den romerska kyrkan en rad av hängivna och offervilliga
stridsmän, som helt och hållet ställde sig till påvens förfogande och
snart genom bikten, undervisningen och missionen i hela Europa
kommo att utöva ett utomordentligt inflytande på furstar och
enskilda. På det tridentinska mötet slutligen fixerades å ena
sidan de katolska dogmerna i motsats till protestantismen
och fattades å andra sidan ett antal viktiga reformbeslut rörande
det katolska prästerskapets utbildning och tillsyn samt rörande
den kyrkliga förvaltningen inom stiften och församlingarna. På
detta sätt kunde den romerska kyrkan under ledning av nitälskande
påvar börja en framgångsrik propaganda, som icke blott satte en
gräns för protestantismens utbredning utan även hotade att beröva
densamma allt vad den redan vunnit.
Den protestantiska rörelsen förlorade åter i motståndskraft
genom inbördes söndring. Det var icke blott den lutherska och
kalvinska riktningen, som gingo isär från varandra och förkättrade
varandra. Även inom den förra uppstodo förbittrade lärostrider,
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
