Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
under vilka den första religiösa hänförelsen mer och mer försvann
för att ersättas av en allt strängare renlärighet, som slutligen
fann sitt blivande uttryck i den 1577 framlagda Konkordieformeln,
vilken efter hand underskrevs av ett stort antal tyska riksständer
och tusentals teologer. I stället för bevarandet av endräkten var
det utbildningen av skiljeläror, som hade blivit huvudsaken, och
det fromma kristliga livet sköts i andra rummet för tron på det
strängt formulerade lärosystemet.
Medan teologerna å ömse sidor tillspetsade de dogmatiska
skiljelärorna, hade hos många varmhjärtade naturer tanken vaknat
på möjligheten att med bortseende från skenbart mindre viktiga
lärotvister genom ömsesidigt tillmötesgående återknyta en kyrklig
union. Man tänkte sig ett reformerat påvedöme, en återgång till
den äldsta kristna kyrkans ståndpunkt, innan missbruken börjat
vinna insteg, en återgång även i fråga om läran till den äldre
traditionen, sådan den representerades av kyrkofäderna före
600-talet. Man fäste inom denna riktning särskild betydelse vid de
kyrkliga ceremonierna. Till eftergifter, på vilka man stundom
räknade från påvedömets sida, hörde medgivande av kalken i
nattvarden även åt lekmän samt av prästäktenskapet.
Furstliga representanter för denna medlande riktning voro
bland andra de tyska kejsarna Ferdinand I och Maximilian II.
På den förres uppmaning hade den nederländske teologen Georg
Cassander utarbetat en skrift om de mellan katoliker och
protestanter omtvistade religionsartiklarna, vari han föreslog en
återgång till den äldsta kristna kyrkans ståndpunkt. I början av
1570-talet hade man emellertid i Tyskland redan kommit till
insikt om hopplösheten av kyrkounionen. Det var då, som Johan
III framträdde med dylika planer i Sverige.
Den svenske konungen var otvivelaktigt varmt intresserad
för kyrkliga frågor och hade under fängelseåren, enligt egen
uppgift, haft god tid att ägna sig åt teologiska studier.
Utrustad med en varm känsla och ett vaket skönhetssinne i vida
högre grad än med förståndets skärpa, fann han sig tillbakastött
lika mycket av de protestantiska teologernas spetsfundiga och
torra dogmatiska strider som av den protestantiska gudstjänstens
nykterhet, icke minst sådan den tedde sig i Sverige. Det då-
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
