Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LITURGISKA STRIDEN
varande svenska prästerskapet synes mångenstädes hava utmärkt
sig genom okunnighet, råhet och grova seder och även i kyrkan
hava uppträtt på ett anstötligt och vanvördigt sätt. Konungen
ville hava ett värdigt prästerskap, som kunde vara en föresyn för
menigheten i sitt leverne och i sitt yttre, i nykterhet, välgörenhet
och fromma övningar. Den romerska kyrkans missbruk kunde
icke förnekas, men bakom dessa skymtade den »renare forntiden»,
där de olika kyrkorna borde kunna mötas i endräkt. Det var
emellertid icke själva urkristendomen, representerad av Jesus själv
och hans apostlar, till vilken man ville återgå. Den profetiska och
apostoliska Skriften hade funnit sin rätta uttolkning hos de fyra
första århundradenas kyrkofäder, som stodo »närmare ljuset» och
vilkas meningar bevarats som en skatt åt kyrkan; därmed var
även en plats inrymd åt »traditionen» och en hand räckt åt den
romersk-katolska kyrkan.
En rörelse inom den svenska kyrkan tycktes komma dessa
konungens strävanden till mötes. Det fanns även inom henne
de, som beklagade, att den gamla kyrkans fromma och
gagneliga bruk hade avskaffats, att världsligt eller vanheligt sinne och
religionsförakt insmugit sig med tuktlöshet i sitt följe, att kyrkans
egendom i stället för att användas till hennes bästa blivit ett
byte för giriga människor o. s. v. Man tycker sig förnimma en
varm fläkt av verklig fromhet och intresse för andligt liv, som
särskilt borde finna uttryck och näring i en värdig och
upplyftande gudstjänst. Faran låg nära att åt kulten giva alltför stor
betydelse, och åtminstone å konungens sida undgicks icke
densamma. Men rörelsen kunde även vänta motstånd. Man hade
på vissa håll ett utomordentligt fint väderkorn för allt, som
förrådde det minsta närmande till den katolska kyrkan, och det
saknades snart icke anledning att befara ett sådant.
Vid konungens sida i hans kyrkliga strävanden framträdde en
av hans sekreterare, Petrus Mikaelis Fecht, som efter studier vid
Tysklands protestantiska universitet återvänt till fäderneslandet
och med själ och hjärta under sin korta verksamhetstid omfattade
konungens program. För första gången framställdes detta för
prästerskapet på en riksdag i Stockholm 1574. De närvarande för-
12—201267. Sveriges historia. V.
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
