Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN IlII
måddes att förena sig om vissa bestämmelser rörande ett
högtidligare hållande av gudstjänsten och särskilt beträffande nattvardens
utdelande. Vid samma tillfälle anställdes ärkebiskopsval, och av de
tre, som sattes på förslag, utnämnde konungen den avlidne
ärkebiskopens måg, professorn i Uppsala Laurentius Petri Gothus, en fint
bildad och för det kyrkliga livets förädlande varmt intresserad man.
Denne förmåddes i slutet av året att godkänna ett antal av
konungen framställda punkter, vilka sedermera i vidlyftig utarbetning
under namnet den Nya ordinantian såsom ett tillägg till
kyrkoordningen efter långvariga överläggningar antogos av prästerskapet på
sommaren 1575. Något otymplig till formen och delvis mera
påminnande om en teologisk avhandling än en kyrklig stadga, kan
denna ordinantia, som var starkt påverkad av Cassanders skrift,
anses som det betydelsefullaste uttrycket för de svenska
förmedlingssträvandena på det kyrkliga området under Johan III:s tid.
Omsorgsfullt undvikande allt, som direkt smakade av katolicism,
rekommenderade den kyrkofäderna, varnade för de protestantiska
teologernas dogmatiska stridsskrifter, behandlade med synnerlig
pietet frågorna om helgonen och klostren, röjde ett varmt
intresse för undervisningen och innehöll bland annat följande
vackra och fördragsamma yttrande om prästens uppgift: »Vi äro
icke herrar, som råda över vår nästas tro, utan tjänare och
skaffare till Guds hemlighet; därför böra vi icke förtvivla om någon
och ej heller strax någon fördöma.» Kort därefter grepo sig
Fecht och konungen an med utarbetandet av en ny
gudstjänstordning eller liturgi, som fram på följande året blev färdig.
Vid den tiden hade redan i djupaste hemlighet förbindelser
anknutits med påvestolen. Som första mellanhand tjänade Johan
III:s fromma gemål Katarina Jagellonica, som själv eller genom
sin polske hovpredikant Johan Herbest i en samvetsfråga vände
sig till den bekante kardinalen Stanislaus Hosius, en av den
katolska reaktionens huvudledare. Det rörde en sak, som inom
katolska kyrkan en tid förut varit mycket debatterad, nämligen
frågan om lekmäns rätt att i nattvarden även mottaga kalken.
Brevväxlingen, i vilken även Johan III och påven själv deltogo,
röjde den svenske konungens intresse för kyrkliga frågor och ledde
till att en polsk jesuit, Stanislaus Warsewicki, på sommaren 1574
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
