Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERHANDLINGAR MED ROM
ceremonierna, alla fromma borde glädjas, att svenskarna närmats,
såvitt möjligt i den rådande förvirringen, till den gamla,
rättrogna och allmänneliga kyrkan o. s. v.
* *
Redan 1574 hade Johan III avsänt en beskickning till Italien,
som dock endast hade till uppgift att anknyta
handelsförbindelser med Venedig, att i Rom verka för återförvärvande av
Birgittas hus och för drottning Katarinas neapolitanska arvsanspråk.
Dess verksamhet avbröts genom det ena sändebudets död 1576.
Under inflytande av Laurentius Nicolai, som under upprepade
samtal sökte inverka på konungen, beslöt sig denne längre fram
samma år för en ny och mera uppseendeväckande beskickning
under ledning av Pontus De la Gardie och Petrus Fecht. Den
träffades redan i början av ett missöde. Nära Bornholm
förliste fartyget och Fecht drunknade, så att Pontus De la Gardie
ensam fick fortsätta resan. Jämte politiska uppdrag till kejsaren
och andra tyska furstar hade han sådana även i Italien. De
senare gällde naturligtvis först och främst den svenska
drottningens italienska arvsanspråk, men de lära även ha gällt påvens
medverkan till ett närmande mellan Johan III och Europas
katolska makter för att bereda Sverige hjälp icke blott mot
Ryssland utan även mot Danmark, och i Neapel meddelade De
la Gardie den spanske vicekonungen den svenske konungens
önskan att med påven, Spanien och kejsaren sluta ett anfalls- och
försvarsförbund. Det var helt visst den svenska diplomatiens
mest uppseendeväckande steg under Johan III:s regering. Men
därjämte hade De la Gardie haft i uppdrag att framställa vissa
förslag, åsyftande Sveriges återförening med den katolska kyrkan,
och följden härav blev beslutet att dit avfärda ett påvligt
sändebud. Valet föll på jesuitordens sekreterare, Antonio Possevino,
en kunskapsrik och fint bildad man, men han ålades att i
Sverige dölja sin verkliga ställning och uppträda i en hovmans dräkt.
Efter ett besök hos kejsaren anlände han till Stockholm i decem-
ber 1577.
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
