Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 JOHAN III
Under upprepade och långa samtal med det påvliga sändebudet,
som dessutom arbetade för ett förbund mellan Sverige, Polen och
Spanien och visade sig som en skarpsynt iakttagare av svenska
förhållanden, blottade konungen sina innersta tankar och
förhoppningar. Hängivande sig åt sitt livliga sinne, uttalade han i oförsiktiga
ordalag sina sympatier för den katolska kyrkan, sin djupa vördnad
för påven, sin åsikt, att i Sverige ej funnes verkliga präster eller
biskopar, men dolde icke heller de svårigheter, som ställde sig i hans
väg och som nödgade honom att tills vidare endast i hemlighet
verka för den katolska kyrkans återinförande. Utan tvivel var
Johan III mycket nära en fullständig övergång, och i ett upprört
ogonblick slöt han i sina armar Possevino under utropet: »Jag
omfamnar dig och den katolska kyrkan för evigt», varpå han följande
dag inför den påvlige legaten avlade en fullständig bikt och av
honom mottog nattvarden. Men utan villkor ville han icke
kapitulera. Redan i mars 1578.kunde Possevino till Rom insända
konungens fordringar, avfattade i tolv punkter. De förnämsta angingo
mässans hållande på svenska språket, nattvardens utdelande både
under bröd och vin, rätt för prästerna att leva i äktenskap och
befrielse från de indragna kyrkogodsens återställande. Det
sistnämnda yrkandet medgavs med en viss reservation, men de
övriga avslogos. När detta svar bragtes konungen, hade
Possevino redan lämnat Sverige. Han avreste i maj 1578 efter att
dessförinnan hava utvecklat ett program för omvändelseverkets
bedrivande, nämligen att utom Sveriges gränser uppfostra
svenska ynglingar till katolska missionärer och präster; han medförde
för detta ändamål vid avresan en svensk grammatika i handskrift.
Förutom det tyska kollegiet i Rom, som länge bestått,
upprättades också på hans tillskyndan snart jesuitseminarier i Olmütz
och Braunsberg (i Preussen), som besöktes av ett icke ringa antal
svenska ynglingar.
Knappt hade Possevino lämnat Sverige, då dit anlände ett
sändebud från ingen mindre än Filip II själv, den spanske
kaptenen Francisco de Eraso. Det är lätt att tänka sig Johan III:s
förtjusning, då han på detta sätt uppsöktes av Europas
mäktigaste monark, den katolska reaktionens fruktade överhuvud.
Formliga förslag till ett svensk-spanskt förbund uppgjordes snart.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
