Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 4. Johan III, hertig Karl och högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jJOHAN trit
skilds yngre broder, Ture Bielke, samt bröderna Gustav och
Sten Banér, av vilka Ture Bielke och Gustav Banér, liksom
Hogenskild själv, voro gifta med döttrar till Svante Sture.
Högt bildade även de, stodo de dock i politisk begåvning efter
de förstnämnda, ehuru Ture Bielke, som själv länge vistats i
Italien, ej sällan lade hand vid uppsättandet av politiska
aktstycken. Vid sidan av dessa — och det är på dem man närmast
tänker, när det är fråga om den tidens högadel — träda dess
övriga medlemmar mera i skuggan. Blott en bland dem må
nämnas, Klas Fleming. I motsats mot de andra ohyfsad och
rå, med grova seder och illa liden av sina medbröder, visade
han med tiden en trotsig och hänsynslös kraft, även i det
avseendet olik de nämnda och mera påminnande om hertig Karl.
Mer eller mindre nära besläktad med konungahuset, uppträdde
denna adel med en självmedvetenhet, som ej gav någon annan
adels i Europa efter.. Intet konungarike — så formulerades dess
åsikter en gång — har kunnat länge och väl regeras utan det
gamla adelsståndets välmakt, vars intressen äro nära förenade med
hela rikets välfärd; nyttigare är att uppehålla den adel, vars
förfäder vid sidan av konungens egen släkt i århundraden varit
betrodda med rikets angelägenheter, än att använda nya män,
som väl i det yttre kunna antaga adligt väsen men ej få det
genast inplantat i blodet, ingenting länder ett konungarike, som
förtjänar detta namn, mera till vanheder än en oförmögen och
betryckt adel o. s. v. För dessa aristokrater, som i medeltiden
trodde sig ha upptäckt det idealiska tidevarvet, voro Johan III:s
adelsprivilegier endast ett surrogat, tills vidare drägligt. Gustav
Vasa hade »degraderat» adelsståndet, Erik XIV velat utrota
detsamma, Johan III endast sparsamt utmätt dess förmåner, den
nuvarande konungen — det gällde då Sigismund — borde besinna
den trohet och tålamod, varmed man »tråkat och lidit» under
hans föregångare, skrev Hogenskild Bielke en gång till sin
broder. Hertig Karl framkastade under en snart utbrytande
konflikt med skärpa den beskyllningen, att högadeln från början av
Johans regering stämplat mot arvföreningen, för vars omstörtande
Johan själv levde i en ständig bävan. Några verkliga stämplingar
har man ej kunnat påvisa, om icke de besynnerliga från 1572,
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
