Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 4. Johan III, hertig Karl och högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN 111
med det ofta upprepade ordet »tålamod!». De voro ej mäktiga
av något kraftigare initiativ. Det berodde på olika orsaker, på
ovanan vid ihållande statsmannaverksamhet, väl även på den
inbördes avund, för vilken den svenska högadeln var känd
men också därpå, att massan av folket, den svenska allmogen,
dock var fri och otålsam mot adelsförtryck; de kunde ej rycka
densamma med sig, och de voro för få att behärska densamma.
I den polska adelsrepubliken, vars förhållanden i åtskilligt torde
ha motsvarat den svenska högadelns hemligaste önskningar, talade
man också med en blandning av undran och förakt om gemene
mans herravälde i Sverige: den svenske konungen regerade bara
över bönder.
Med de oklara bestämmelserna i Gustav Vasas testamente
och med de olika skaplynnen de båda bröderna hade kunde
tvister dem emellan ej gärna utebliva. Under den översvallande
glädjen över Stockholms oförmodat snabba erövring 1568 skall
Johan III hava lovat brodern att få behålla sitt furstendöme under
så fria villkor, som konungen någonsin tänkt att behålla sitt eget
eller ville behålla sitt konungarike, att få tillsätta lagmän,
häradshövdingar o. s. v., och i den bekräftelse, som den 9 maj 1569
gavs hertigen på hans furstendöme, gick man också tillbaka till
testamentet och donationsbrevet, varjämte Arboga artiklar
åtminstone indirekt förklarades ogiltiga. Ett par år senare, 1571,
fick hertigen en väsentlig förbättring av sitt furstendöme genom
livstidsupplåtelse på de till Magnus’ furstendöme i huvudsak
hörande Vadsbo och Valla härad i Västergötland, fria från
rusttjänst och som vederlag för mistad förläning i Livland,
varemot hertigen avstod från alla de skuldfordringar på konungen,
med vilka han hade ryckt fram. Följande år skiftades på
Borgholms slott de gustavianska arvegodsen mellan bröderna, och
det synes sålunda, som om alla tvisteämnen borde varit
röjdaur världen. Så blev dock icke fallet. Egenmäktiga tilltag av
hertigen, till en början kanske mest beroende på ungdomlig
oförsiktighet, betraktades av den ömtålige konungen såsom
ingrepp i hans maktområde; egennyttiga och pockande krav
väckte misstämning och harm. Den Mornayska historien ökade
naturligt nog för en tid misstroendet. Så följde konflikt efter
n
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
