Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
Ett par veckor senare samlades även ombud för de ofrälse
stånden, bortåt hundra präster, ett femtiotal borgare, ett okänt
antal bönder. Inför dem uppträdde både konungen och hertigen
personligen, den förre med ett stort tal om sina planer mot
Ryssland förlidet år, vilka förhindrats av rikets »oråd», som därjämte
gärna hade sett, att hela det kungliga huset »xommit om halsen»,
så att de kunnat välja till konung vem de ville; hertigen talade
åter om den oenighet, som de i många års tid velat stifta mellan
honom och hans broder — så »ynkligen och bedrövligen», att
mången fällde tårar, berättas i en uppteckning om riksdagen.
Ständerna förmåddes utan svårighet att göra samma uttalande,
som adeln och krigsbefälet förut gjort, antogo den nya
arvföreningen och beviljade dessutom både en hjälpskatt och en
kostgärd för det ryska kriget, ifall det måste fortsättas.
Den nya arvföreningen, daterad den 7 mars 1590 och
motiverad därmed, att de flesta, som antagit den gamla, nu voro
döda, och att då levande släktet behövde underrättas om
vad förfäderna gjort, ordnade tronföljden inom Johans och Karls
ättegrenar efter samma grunder som arvföreningen i Västerås,
men innehöll även ett par väsentliga tillägg. Om den
tillträdande tronarvingen vore omyndig, skulle regeringen förestås av
»den äldste och närmast skylde» av samma kungliga blod och
av fädernet, om någon funnes, jämte dem, som i testamentet
kunde förordnas, varjämte myndighetsåldern bestämdes till tjugu
år; dock skulle den »unge herren» från sitt femtonde år deltaga
i »halva regeringen» och utan hans samtycke ingenting beslutas.
Om vidare alla manliga ättlingar fallit ifrån, då skulle till
Sveriges drottning tagas den konungadotter eller furstedotter, som
vore »äldst och oförsedd»; dock lovade ständerna att icke utse
henne någon gemål mot hennes egen önskan. I gengäld för
denna ständernas välvilja skulle varje tillträdande konung lova
att hålla dem alla vid Sveriges skrivna lag samt förvärvade och
givna privilegier och ingen tvinga eller kvälja mot sitt samvete
till någon gudsdyrkan eller tro.
Man torde ha skäl att anse, att tronföljdens utsträckning till
kvinnolinjen var svaret på de kringsmygande ryktena om
stämplingar mot arvföreningen, liksom förmyndarregeringens ordnande
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
