Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERRÄKNINGEN FÖR DET POLSKA KONUNGAVALET
var svaret på bestämmelserna i Kalmare stadgar om
interimsregering i Sverige. Det märkliga löftet om samvetsfrihet, vars
fulla innebörd ej av någon torde insetts, hade måhända sin udd
riktad mot konung Johans sätt att främja sin liturgi.
Det uppgives, att vid samma tid icke blott Kalmare stadgar
av konung Johan kasserats utan även föreningen i Vadstena
mellan konungen och hertigen upphävts. I själva verket
uppgjordes förslag till ett nytt ordnande av de furstliga rättigheterna,
varigenom hertigen befriades från de viktigaste inskränkningarna,
som gjorts i hans befogenheter, men den nya föreningsakten kom
aldrig över förslagets ståndpunkt. På våren 1590 kan man
vidare anse, att de sex anklagade riksråden skilts ur rådet eller
förvandlats till »oråden»; de berövades därjämte förläningar och
underhåll, lagmansdömen och landshövdingedömen.
Den lägre adeln hade varit tämligen talrikt representerad vid
riksdagen, och dess understöd skall hava vunnits genom löftet
om en privilegieutjämning, så att den ene adelsmannen ej skulle
åtnjuta större frihet än den andre. Efter riksdagen utfärdade
också konung Johan den 2 maj en stadfästelse och förbättring
på de gamla privilegierna, enligt vilken alla adelsmän, både
högre och lägre, på denna sidan Ålands hav, dock icke på några
öar i Mälaren, på Öland eller i Dalarna ovan Långheden, skulle
åtnjuta hälften av alla kungliga sakören hos deras egna
landbönder med undantag för konungens ensak och livssaker, varom
särskilt stadgades — liksom förut ägde de även uppbära
häradshövdingens bötesandelar — och i fråga om skjutsning deras
landbönder skulle endast utgöra var tredje skjutsfärd. Men var och
en, som i framtiden djärvdes åstunda större privilegier, skulle gå
förlustig de redan givna, och därjämte uteslötos från privilegiernas
åtnjutande de avsatta riksråden och envar, som icke kunde fria
sig från att ha varit med om »bullret i Reval»; dessa skulle icke
heller kunna brukas i rikets råd.
Efter riksdagen utsågos fyra nya riksråd, vilka fingo
avlägga sin rådsed efter ett nytt formulär och bland annat
förbundo sig att aldrig ogilla, om konungen efter sitt högre
förstånd följde något annat råd än deras, eftersom Kungl. Maj:ts
15—201267. Sveriges historia. V.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
