Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
råd hittills varit de bästa och nyttigaste, ävensom att ogilla,
om någon ville hålla sådana rådslag, som skedde i Reval. På
sommaren samlades i Stockholm representanter för den finska
adeln ävensom för Estland, och de förra bekräftade både
förklaringen över de avsatta rådsherrarna och den nya arvföreningen.
Det var mot några av huvudmännen för den svenska
högadeln och därjämte, åtminstone delvis, mot några av de
närmaste fränderna, som den kungliga förbittringen vände sig. Mot
Erik Sparre åberopades i främsta rummet Kalmare stadgar och
konungavalet i Polen, från hertigens sida även avhandlingen om
kungliga och furstliga rättigheter. Hogenskild Bielke hade under
resan till Reval varit ståthållare i Stockholm; han fick skulden
för att den svenska krigsmakten ej i rätt tid kommit över. Ture
Bielke, som först 1587 kommit i rådet, synes ha fällt några
oförsiktiga yttranden om valrikes företräde framför arvrike.
Bröderna Gustav och Sten Banér hade efter varandra varit
hovmarskalkar, och mot hovhållningen hade riksråden riktat bitande
anmärkningar. Sten Banér arresterades på Åbo slott sommaren
1590 och fördes på hösten över till Sverige. Gustav Banér
skildes samma år från ståthållareskapet i Estland och fick efter
hemkomsten dela medbrödernas öde. Varpå det berodde, att
Klas Åkesson (Tott) gjordes till föremål för en så synnerlig
onåd, är ej klart. Han dog emellertid den 27 maj 1590. Till
de nu nämnda »oråden» lades 1590 även Axel Leijonhuvud, som
efter en utflykt till Tyskland återvänt till Sverige. Han
beskylldes för att ha upphetsat krigsfolket i Narva att skriva det
upproriska brevet. Hans medbroder där, Klas Bielke, borde ha
varit lika komprometterad men gick snart alldeles fri, kanske
på grund av den nära släktskapen — han var gift med
drottningens syster.
Den behandling, för vilken de olyckliga riksråden utsattes,
var visserligen oerhörd. De förvisades till sina egendomar under
bevakning. De kallades plötsligt en och en eller samfällt till
Stockholm eller Svartsjö och fördes dit under stark eskort av
drabanter och knektar. De hotades med förvisning till avlägsna
orter eller med fängelse. Erik Sparre förbjöds att närvara vid
sin svärfaders, gamle greve Pers, begravning. På samma gång
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
