Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 2. Mötet i Reval. Efterräkningen för det polska konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERRÄKNINGEN FÖR DET POLSKA KONUNGAVALET
upprepades i tröttande enformighet samma och samma
beskyllningar. De hade sedan aderton år tillbaka stämplat mot
arvföreningen. De hade i ond avsikt vållat, att Sigismund
kommit till Polen. De hade underblåst oenigheten mellan konungen
och hans broder. De och ingen annan hade skulden för allt,
som passerat i Reval och Narva under hösten 1589. De hade
hindrat konungen att få tillräckligt krigsfolk med sig till Reval.
De hade i sin ämbetsförvaltning visat egennytta och
försumlighet. Man fordrade nu, att de skulle tillstå, att de givit konungen
befogad orsak till missnöje och onåd; de skulle erkänna, att
deras lidande varit välförtjänt, och de skulle taga skulden på sig
för alla olyckor, som hade inträffat. I besinningslös vrede äskade
konungen för övrigt bekräftelser med ed i den fruktansvärdaste
form. Från Sten Banér krävdes sålunda en gång en försäkran,
som slutade med de hemska orden, att om han bröt sin ed,
skulle honom aldrigi hjälpa varken avlösning, bot eller bättring
utan han i evig tid höra den onde till. Snarlika exempel finnas
flera. Men till någon formlig rättegång vågade man ej låta det
komma. Konungens lynne skiftade efter underrättelserna från
Polen. Kommo goda sådana, tycktes han för ett ögonblick
blidkas, men snart gjorde sig åter det sårade högmodet och
förbittringen gällande. På samma gång kunde han ej undgå
att känna, att han handlade orätt; det uppgives också, att han
under denna hatfulla sinnesstämning år efter år avhöll sig från
nattvarden. Men slappades någon gång hans förbittring,
uppträdde åtminstone till en tid hertig Karl och förstod att blåsa
nytt liv i alla misstankarna. Mellan honom och de anklagade
kom det tid efter annan till häftiga uppträden, då hertigen
åtminstone förgick sig med våldsamma ord, stora svordomar
och häftiga beskyllningar.
De avsatta riksråden upprepade lika outtröttligt alla bevisen
för sin oskuld och för sina avsikters renhet. Därjämte vände de
sig själva eller genom sina hustrur med en lång rad böneskrifter
i de ödmjukaste ordalag till alla medlemmar av det kungliga
huset. Det har väl aldrig i Sverige skrivits så många suppliker
på så kort tid av så få personer. De skrevos om och de skrevos
av i oändlighet, i synnerhet av Hogenskild Bielke, med vars
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
