Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 2. Sigismunds kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUNDS KRÖNING
på nytt, och på predikstolarna dundrade predikanterna mot
varandra. Snart visade sig ock i fråga om ständernas övriga fordringar
följderna av konungens kröning. Man hade icke endast yrkat
på en försäkring om religionen utan även på volidliga besvärs»
avhjälpande, på stadfästelse eller förbättring av de särskilda
ståndens friheter och privilegier, men här blev Sigismunds motstånd
mera effektivt. Det gjordes vackra ansträngningar på flera håll,
och väl utarbetade förslag framställdes, men avgörandet uppsköts,
och konungen lyckades i de flesta fall slingra sig undan varje
definitivt besked. Endast med hertigen, den mäktigaste av alla
ständerna, kom det till en uppgörelse, och detta först när
Sigismund var på väg att lämna Sverige, ehuru urkunderna
antedaterades. Hertigen fick sålunda en bekräftelse på sitt furstendöme,
vari alla sedan konung Eriks tid gjorda stadgar om furstliga
rättigheter upphävdes och löfte gavs att aldrig, varken nu eller
i framtiden, komma med några sådana, varjämte konungen och
hans arvingar samt hertigen och hans arvingar å ömse sidor
förpliktades att utan varandras vetskap, råd och samtycke
ingenting besluta i rikets vårdande saker — i enlighet med Gustav
Vasas testamente.
Redan tidigt hade adeln formulerat sina önskningar, och under
samverkan av Hogenskild och Ture Bielke uppsattes ett
omsorgsfullt utarbetat förslag till adelsprivilegier, i hög grad betecknande
för de numera fullmogna adliga anspråken, icke minst i fråga
om rikets ämbeten. Därjämte författade Erik Sparre i adelns
namn en »oration» och »skriftlig begäran», som överlämnades till
konungen, en av de intressantaste skrifter, som flutit ur denne
statsmans penna. Däri gjordes en skildring av rikets närvarande
tillstånd, som visserligen icke var någon blomstermålning. Där
framställdes på ett sätt, som i hänsyftningens tydlighet ej lämnade
något att önska, alla missförhållanden, som utvecklat sig under
en på samma gång svag och godtycklig regering, och
sammanfattades önskningarna i de betecknande orden: »vi begära intet
annat än ett tillbörligt, milt och kristligt regemente efter
fäderneslandets lag och laga stadgar», på samma gång som det erinrades
om landslagens ryktbara ord om undersåtarnas lydnadsplikt: i
allt som är svarligt för Gud och människor konungen att bjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
