Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - II. Sigismunds tronbestigning i Sverige - 2. Sigismunds kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
och oss att göra. Där upptogs det gamla temat om arvrike och
valrike och uttalades förhoppningen, att arvrike ej skulle föra
någon »träldom» med sig: »i den måtton är ingen åtskillnad på
val- och arfherrar, dem bör alla vara med skäliga, tillbörliga och
lagliga villkor kringhvärfda». Örationen åtföljdes av ett annat
ryktbart aktstycke, även det väsentligen tillkommet genom Erik
Sparres åtgörande, de så kallade »postulata nobilium» eller
»adelsmäns fordringar», i vilka för varje enskild punkt bevisställen
anfördes, huvudsakligen hämtade ur medeltidens lagar, urkunder
och privilegier. Alla dessa ansträngningar voro fruktlösa. Efter
Sigismunds avresa överraskades man av att i kansliet finna en
av honom undertecknad och beseglad privilegieurkund, daterad
den 10 juli, i allt väsentligt överensstämmande med Johans
privilegier med undantag därav, att adeln utan undantag fick rätt att
uppbära sakören av sina landbönder. Prästerskapet hade redan
på hösten avfattat sina önskningar; ett omarbetat förslag låg
färdigt strax före kröningen, men frågan uppsköts. Underhandlingar
återupptogos längre fram i Stockholm av ärkebiskopen och
professorerna i Uppsala, men ombuden fingo återvända med
oförrättat ärende och klagade sedermera, att de alla dagar hotats
till livet och av konungen fått ringa tröst. Slutligen voro
representanter för städerna i början av sommaren samlade i Stockholm,
ett fullständigt förslag till deras privilegier med ordnande av
handeln dels städerna emellan, dels mellan dem å ena sidan och
adeln och landsbygden å den andra, var uppgjort, men ledde
lika litet till något resultat. Sigismund reste ifrån alltsammans,
och så mycket var tydligt, att det svenska riksrådet på egen
hand ej kunde göra sin mening gällande.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
