Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 1. Riksdagen i Söderköping 1595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN I SÖDERKÖPING 1595
Lika stor förtret bereddes hertigen av ståthållaren på Vadstena
slott Arvid Stenbock, som i trotsighet ej gav Fleming efter.
När därför i februari 1595 en budbärare ankom från Sigismund
med uppdrag, som vittnade om konungens djupa misstro både
mot rådet och hertigen, bröt den senares förargelse ut, och han
hotade att draga sig tillbaka från regeringen; det lyckades dock
att för tillfället lugna honom. I särskilda skrivelser försvarade
han och rådet sitt handlingssätt, och även rådsherrarna uppträdde
ganska bestämt mot konungen.
Men då dennes svar på den officiella underrättelsen om
interimsregeringen omsider anlände och det befanns, att han
undansköt frågan om en ny regeringsfullmakt och avgjort protesterade
mot varje vädjande till ständerna, tog hertigens tålamod slut.
Ett rådsmöte hölls i Stockholm i juli månad; här förklarade
Karl, att han på grund av bristande lydnad och omöjligheten
att av konungen få en ny fullmakt ej vidare ämnade befatta sig
med regeringen, och rådet kunde endast därigenom förmå honom
att ändra sitt beslut, att det gick in på hans yrkande om en
riksdags sammankallande. Det var i mitten av juli, den 15 eller
16, som det ödesdigra beslutet fattades, och det synes hava
kostat en hård strid. Av Karls motståndare påstods längre fram,
att han endast genom hot om att eljest uppväcka en ny
Engelbrekt brutit rådsherrarnas motstånd. Han var snart färdig med
en hel rad överläggningspunkter, icke blott om regeringen, om
ståthållarna och förhållandet till konungen, utan även om alla
möjliga ämnen i fråga om den inre styrelsen, näringarna och
hushållningen. De vittnade om en verksamhetsdrift utan like
och om mångsidiga praktiska intressen, men öppnade för rådet
utsikten till ett arbete, vars omfattning torde tett sig allt annat
än behaglig. Konungen underrättades av hertigen i en
allvarsam skrivelse om riksdagens sammankallande men i så god tid,
att han mer än väl kunde hinna uttala sina önskningar, och
riksråden gjorde detsamma men på ett sätt, som tydligt röjde,
huru ogärna de givit efter för hertigens yrkande, varjämte de
översände alla överläggningspunkterna. En av rådsherrarna har
sedermera uppgivit, att några av rådet, hertigen ovetande,
enskilt skrivit till konungen och uppmanat honom att antingen
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
