- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
268

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 1. Riksdagen i Söderköping 1595

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIGISMUND

förbjuda riksdagen eller själv infinna sig: de hade ej längre kunnat
stå hertigen emot och hade måst giva efter, såframt de ville
»vara fria till livet». Sin vana likmätigt, sköt Sigismund upp
med svaret. Det avläts först vid samma tid som riksdagen skulle
sammanträda och innehöll ett avgjort ogillande: ett dylikt intrång
i hans kungliga maktbefogenhet kunde han ej lida, och om
riksdagen i alla fall ägde rum, protesterade han däremot och
förklarade alla dess åtgöranden för ogiltiga och kraftlösa. När
brevet kom fram, var riksdagen redan slut. Man kan svårligen
finna någon förnuftig mening med ett så sent avgivet förbud,
som ju omöjligen kunde hindra saken att ha sin gång. Var
avsikten den att, såsom det hotande hette, få en anledning att
gripa till de medel, som tjänade att försvara hans myndighet
och rätt, skulle det visa sig, huru mycket konungen misstog sig
— icke minst på sig själv.

Kallelsen till Söderköpings riksdag, som i slutet av
september skulle sammanträda, utfärdades med angivande av orsaken
i mitten av augusti i form av öppna brev, undertecknade av
hertigen och sju riksråd, till ständerna i alla landsorter. Kallade
blevo: alla av adel, som voro komna till laga ålder, biskoparna
med tre av kapitlet och två präster från varje härad, ryttmästaren,
knekthövitsmannen och tre av befälet för varje fänika, borgmästaren
med en av rådet och en av menigheten från varje stad, tre eller
flera bönder från varje härad. I detalj iakttogos dock icke dessa
bestämmelser. Förutom bönderna synes antalet närvarande hava
uppgått till inemot 350; prästerskapet ensamt räknade 110
medlemmar. Från Finland infann sig endast ett fåtal: två frälsemän,
ett dussin präster och borgare samt några bönder.

I sin proposition till ständerna den 10 oktober tillkännagav
hertigen, på vilka villkor han kunde åtaga sig att fortfara med
regeringen. Han skulle erkännas som regent och riksföreståndare
med makt att styra i konungens namn med rådets råd och
samtycke, alla katoliker, både präster och lekmän, skulle inom sex
veckor förvisas ur riket, hertigen skulle äga makt över alla
ämbeten, alla konungens befallningar från Polen meddelas regeringen
i första rummet och inga sådana få gällande kraft utan dennas
överläggning och samtycke, inga vad finge äga rum till konungen,

268

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free