Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 1. Riksdagen i Söderköping 1595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
ville göra ett med ständerna, hållas för rikets »oroliga och
avsöndrade lemmar»; om de hade några ämbeten, skulle ständerna
hjälpa till att »minska och förkorta» deras myndighet, varjämte
alla, som avfölle från föreningen eller läte bruka sig mot
densamma eller mot konungens försäkran, skulle hållas för konungens
orättrådiga och rikets upproriska och otrogna män och
fäderneslandets fördärvare samt behandlas som sådana.
Överläggningarna voro till ända och föreningen undertecknad,
men hertigen ville få en högtidligare bekräftelse. Han lät bygga
en »majestätspall» på torget, berättar ett ögonvittne, och höll
där »burspråk» med ständerna. Han upprepade orsakerna till
riksdagen och erinrade om besluten samt frågade, om de
ville försvara vad som gjorts, alla för en och en för alla, icke
för räddhåga, herrevälde, gunst eller ogunst falla därifrån och
hjälpa honom att straffa envar, som satte sig däremot. »Ja, ja,
ja», ropade gemene man, »det vilja vi stå för med ers furstl. nåde,
alla för en och en för alla, och gärna hjälpa att straffa dem,
som häremot bryta», varpå de med två uppräckta fingrar avlade
ed. Sedan vände sig hertigen till rikets råd, biskoparna,
ridderskapet och adeln, som jämte honom stodo på pallen, och frågade:
»Än I, vad sägen I härtill? Hören I vad dessa hava svurit för
en ed? Viljen I söndra eder därifrån?»» Rådet lovade då i adelns
namn lydnad och välvillig tjänst i allt, som lände konungen och
riket till gagn och godo, men hertigen krävde en formlig ed.
Då lyfte de flesta upp händerna och svuro att lyda honom i vad
som konungen och riket kunde nyttigt vara, men många voro,
uppger vår sagesman, som ej ville lyfta dem.
Konung Sigismunds trogna ständer i Sverige hade på detta
sätt förenat sig om att konungens ed och försäkran skulle hållas
vid makt under de mest lojala bedyranden om sin trohet. Det
återstod att se, huru konungen skulle upptaga denna hjälp i- sina
regeringsplikters fyllande. Vart konsekvenserna av de fattade
besluten skulle leda var fördolt för de flesta, men det fanns en,
som med obeveklig logisk följdriktighet drog ut desamma, tills
de efter hand som i ett »fågelnät» snärjde alla motståndare, alla
tveksamma, konung, råd och ständer, och ledde till en
fullständig omvälvning i det svenska samhället.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
