Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 1. Riksdagen i Söderköping 1595 - 2. Brytningen mellan hertig Karl och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MELLAN HERTIG KARL OCH RÅDET
Men det var ej nog med beslutet i Söderköping. Föreningen
trycktes på tre språk och börjar serien av samtidigt tryckta
svenska riksdagsbeslut — det var en ny åtgärd betecknande för
Karl, som från denna tid för sitt politiska uppträdande anlitade
publiciteten på ett sätt, som dittills saknat motstycke i Sverige
— samt kringsändes med utskickade personer till alla landsändar
ända upp till Västerbotten. I städer, prästgårdar, socken- och
klockarstugor, på tingsställen och kungsgårdar fingo de församlade
menigheterna underteckna eller besegla de tryckta eller avskrivna
exemplaren, och sålunda kom ett folkuttalande till stånd motsvarande
det, som två år förut skänkt bekräftelse åt Uppsala mötes beslut.
I Jönköping samlades i januari 1596 en del av smålands- och
västgötaadeln och fick avgiva en liknande stadfästelse. Även
till Finland avfärdades sändebud för att utom annat inhämta ett
dylikt samtycke, men den finska adeln och krigsbefälet vägrade
på Flemings tillskyndan och gåvo endast ett undvikande svar.
Här bröt sig hertigens makt.
2.
BRYTNINGEN MELLAN HERTIG KARL OCH RÅDET.
Beslutet i Söderköping angående de katolska prästerna sattes
ofördröjligen i verket. Mitt i vintern måste de lämna Sverige
— de voro dock ej flera än två — och begiva sig över Finland
till Polen. Även ett par katolska lekmän lämnade landet och
togo sin tillflykt till Klas Fleming i Finland. Om Vadstena
kloster hade ständerna beslutat, att alla missbruk där skulle
avskaffas, och på samma gång som hertig Karl i Vadstena jämte
en del av ständerna firade sin broder hertig Magnus’
begravning, blev klostrets öde avgjort. Där funnos numera icke mer
än elva nunnor. De uppmanades att övergiva sin katolska
religion, men vägrade och måste då lämna klostret. Flertalet
åtföljde efter någon tid den sista abbedissan till Polen, där en
fristad öppnades för dem i birgittinklostret vid Danzig; endast
ett par stannade i Sverige, och snart gick förödelsen fram över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
