Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 2. Brytningen mellan hertig Karl och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
och att till Sigismund avlåta ett allvarsamt förmaningsbrev, men
ingendera åtgärden kom till utförande, och hertigens missnöje
gav sig luft i skarpa ordalag. Man borde kunnat vänta,
att konungens nyss omtalade skrivelse till hertig Karl skulle
öppnat ögonen på rådsherrarna för oförenligheten av
Sigismunds politik med Sveriges bästa, så mycket mer som
hertigen öppet förklarade, att det ej längre kunde fortgå på detta
sätt, att han ämnade vädja till ständerna och intill dess föga
kunde befatta sig med regeringen, men under de nya
förhandlingar, som på sommaren följde, visade det sig, att rådsherrarna
kvarstodo på sin gamla ståndpunkt att ingenting företaga utöver
brev och förmaningar. Då hertigen slutligen bestämt yrkade
på, dels att en ny skrivelse skulle avgå till konungen, dels ock att
oron i Finland skulle stillas, och hotade att eljest i slutet av
september nedlägga regeringen, utvecklade rådsherrarna i början av
augusti sitt program i en märklig skrivelse. De avrådde bestämt från
varje väpnad intervention i Finland, emedan därutav ofelbart skulle
följa inbördes krig, som »alla människor genom alla möjliga sätt
och medel borde undvika», och tillstyrkte i stället att av konungen
utverka tillstånd att få anställa en rättegång med Fleming, icke
därför att han vägrat godkänna Söderköpings beslut utan av
andra anledningar, som kunde förefinnas. De föreslogo vidare, att
hertigen och rådet samfällt skulle till finnarna avlåta ett
varningsbrev, men likaledes utan att nämna något om Söderköpings
beslut. Det var sålunda tydligt, att de numera helst ville undgå
tillämpningen av riksdagsbeslutet, när densamma mer och
merträngde dem inpå livet. Hertigen svarade skarpt och klart med att påvisa
följderna av Flemings fortsatta herravälde i Finland och faran
av de katolska reaktionsplanerna samt päyrkade i stället ett slags
underhandling under vapen. Några av rådsherrarna borde under
betäckning av ett antal krigsskepp begiva sig till Finland,
sammankalla de finska ständerna och på tjänligt sätt förmana dem
att besinna vad de togo sig före. Varom icke hotade Karl ånyo
att i september tills vidare nedlägga regeringen och låta en
ursäktsskrivelse avgå till samtliga ständer i landsorten.
Rådsherrarna avstyrkte alltsammans, och hertigen avbröt förbittrad
underhandlingen.
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
