Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 2. Brytningen mellan hertig Karl och rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MELLAN HERTIG KARL OCH RÅDET
Så hade motsatserna å ömse sidor tillspetsat sig. Det
förefaller ytterst osannolikt, att någonting kunnat vinnas på det av
rådet föreslagna sättet, och det vittnade helt visst om bristande
politisk skarpsynthet att tro, att konflikten mellan Sigismunds
ståndpunkt och Sveriges berättigade krav kunde lösas genom
förmaningsbrev och svårigheternas fördöljande eller kringgående.
Men en eftergift för hertigens fordringar hade i själva verket
inneburit ett fördömande av denna union med Polen, som de
själva så ofta hade försvarat, och hans upprepade hot om vädjan
till ständerna innebar något ytterst motbjudande från den
högaristokratiska ståndpunkt, som rådsherrarna intogo.
Det definitiva avgörandet uppsköts ännu en tid med
anledning av underrättelsen om att en polsk beskickning var på väg
till Sverige. Sigismund hade nämligen beslutat sig för en
utomordentlig åtgärd. Han hade lyckats förmå Polens och Litauens
ständer att avfärda några förnäma adelsmän såsom sändebud,
Stanislaus Dzialinsky, Stanislaus Czykovski och Nicolaus Sapieha,
för att genom varningar och föreställningar inverka på den
svenska regeringen, och han uppdrog därjämte åt tvenne svenska
herrar, Erik Brahe och Arvid Stenbock, att på hans egna vägnar
göra detsamma hos hertig Karl.
Vid tiden för sändebudens mottagande hade den så länge
omtalade herredagen blivit en verklighet. I Stockholm voro
församlade större delen av rådet, en del av adeln från olika
landsändar, några prästmän och köpstadsmän. Hertigen själv
infann sig i slutet av september. Det kom till ett synnerligt
märkligt meningsskifte mellan de kungliga sändebuden å den
ena sidan, hertigen och rådet å den andra, som hertig Karl
skyndade att offentliggöra i tryck. De polska sändebuden
framhöllo Söderköpings riksdag såsom både onödig och olaglig,
uppmanade regeringen att rätta sig efter konungens vilja och
upphäva alla mot densamma stridande beslut samt betonade
Sigismunds rättigheter som arvkonung. De svenska sändebuden
riktade mot hertigen en rad mycket skarpa beskyllningar och
förmanade honom att iakttaga konungens rätt, respektera hans
brev och hans ämbetsmän, nedlägga riksföreståndaretiteln o. s. v.
Ett gemensamt, utförligt och ganska väl redigerat svar på
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
