Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 2. Brytningen mellan hertig Karl och rådet - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INBÖRDES KRIG
hertigen personligen inför dessa med ett muntligt andragande
av samma innehåll, varpå han hastigt lämnade salen utan att
invänta något svar. Svaret lämnades i stället skriftligt och var
mycket kyligt. Rådets uppfattning beträffande Fleming och de övriga
ståthållarna försvarades, och man beklagade hertigens beslut att
nedlägga regeringen, »men efter nu så skett är, måste vi det
befalla Gud och tiden». Nederlaget tycktes vara fullständigt.
Hertigen underrättade Sigismund om sitt beslut och om sin
avsikt att sammankalla ständerna till Arboga, och Sigismund
skyndade att acceptera avsägelsen, anförtro styrelsen åt riksråden
såsom sitt »regeringsråd» och förbjuda riksdagen.
Det var för riksråden en ögonblickets triumf, och de tycktes
ej vara fjärran från Kalmare stadgars regeringsorganisation, ifall
denna någonsin varit deras ideal. Men det skulle snart visa sig,
att mellan de stora motsatserna, representerade av hertigen och
konungen, någon självständig ställning icke fanns för män av
deras handlingsskygga och försiktiga kynne, och att de valt en
törnbeströdd väg, som icke blott skulle inveckla dem i
motsägelser utan inom en överraskande kort tid föra de ledande bland
dem direkt i fördärvet. För några veckor hade emellertid
Sverige två regeringar, ty det dröjde icke länge, förrän hertigen,
som ju först i Arboga definitivt skulle avsäga sig styrelsen,
åter började ingripa i densamma.
3.
INBÖRDES KRIG. RIKETS STÄNDER MOT RIKETS
KONUNG.
Redan innan året 1596 gått till ända, hade det inbördes krig
flammat upp, som rådsherrarna så länge och omsorgsfullt hade
sökt avvärja. Vi ha sett, vilka förhoppningar Sigismund så gott
som från sin tronbestigning fäste vid Finland. Han understödde
Klas Fleming i dennes självrådiga handlingssätt, utvidgade hans
befogenheter och bemyndigade honom att göra väpnat motstånd,
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
