Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
om något företoges emot konungens makt. Fleming
sympatiserade varken med hertig Karl, hans motståndare ända sedan slutet
av Johan III:s regering, eller med de svenska riksråden, som
föraktade honom för hans okunnighet och grova seder, och han
upplöste ej sin här, ehuru freden med Ryssland kunnat motivera
en sådan åtgärd. Krigsfolket inkvarterades i stället överallt på
landsbygden uti s. k. borgläger, där ryttare och knektar foro
våldsamt fram. Bland allmogen utbredde sig ett jäsande
missnöje. Det underblåstes av det inflytelserika prästerskapet, som
dessutom harmades över att Fleming, likgiltig i religionsfrågan,
uppenbart understödde Sigismunds katoliseringsplaner. Den finska
adeln, som flerstädes synes hava behandlat sina underhavande
ännu godtyckligare än deras ståndsbröder gjorde i Sverige, tyckes
däremot i allmänhet hava ställt sig på Flemings sida, vare sig
av nödtvång eller frivilligt. Då bönderna ej i Finland funno
gehör för sina klagomål, vände de sig till Sverige. Ända sedan
1593 inställde sig hos hertig Karl deras ombud, de ena efter de
andra, ehuru Fleming sökte hindra detta och förföljde dem, som
återvände. De utverkade sig försvarsbrev, men dessa
respekterades icke. ;
Särskilt i Österbotten var missnöjet stort. Bönderna hade i
detta landskap av gammalt varit vana vid vissa friheter och hade
bland annat länge varit befriade från borgläger; nu utsträcktes detta
även till deras bygder. Enstaka bönder hade i synnerhet genom
handel förvärvat en stor förmögenhet och uppträdde som väldiga
kaxar. En dylik bondekung hade Hans Hansson Fordell i
Pedersöre varit, över vars självrådighet klagats på Erik XIV:s
tid, och hans son av samma namn gav honom icke efter i
inflytande. Efter Söderköpings riksdag, i vilken han deltagit,
nödgades han fly över till Sverige och uppehöll sig nu en längre
tid i Stockholm som förespråkare för sina landsmän. Under
loppet av år 1596 hade bönder från Österbotten talrikt infunnit
sig i Sverige för att frambära sina klagomål, och hertigen utfärdade
under herredagen på hösten för dem ett brev, vari han
uppmanade dem att icke rätta sig efter Flemings befallningar. Det
berättas vidare, att när bönderna en dag hos hertigen yrkat på
väpnad hjälp, hade denne svarat: »Jag vet ingen annan råd, utan
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
