Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INBÖRDES KRIG
skaffen eder fred med eder egen hand, ty I ären väl så många,
att I kunnen slå dem ifrån eder, om icke annars sä med
gärdsgårdsstörar och klubbor.» Ett oförsiktigt yttrande, som måhända
blev en tändande gnista till den ryktbara bonderesning, som nu
följde och som är känd under namnet klubbekriget.
I slutet av år 1596 reste sig bönderna i några socknar i södra
Österbotten till ett antal av ett par tusen man och drogo i spridda
skaror söder ut, plundrande och brännande adelns gårdar. En av
dessa skaror under befäl av bonden Jakob Ilkka från Ilmola
trängde ned i Tavastland, men möttes snart av Fleming, som den
sista december vid Nokia gård tillfogade bönderna ett fullständigt
nederlag. Lika olyckligt gick det för de hopar, som dels trängt
ned efter kusten, dels inbrutit i Savolaks. Ledarna straffades
med döden. Men kort därefter reste sig några socknar i norra
Österbotten under en av hertigen ditsänd fogde, Israel Larsson.
Bondehären tågade efter några smärre framgångar söder ut,
förstärktes under vägen mer eller mindre frivilligt av andra hopar
och nådde slutligen ett ganska betydande antal. Men i södra
Österbotten kom Fleming emot dem med en styrka av vid pass
1,500 man, och de ledo den 24 februari 1597 ett förkrossande
nederlag vid Ilmola å; 500 man tillfångatogos, de övriga dödades eller
togo till flykten. Därmed var resningen kvävd. Österbotten
återvände till lydnad, och med vissa undantag behandlades
allmogen skonsamt nog av den segrande riksmarsken. Den gamla
uppgiften, att 11,000 bönder skulle omkommit, är överdriven;
man uppskattar numera manfallet endast till 2—3,000. Blott ett par
månader senare, natten mellan den 12 och 13 april, avled Klas
Fleming helt plötsligt, och Sigismund hade förlorat den djärvaste
och hänsynslösaste försvararen av de kungliga anspråken. I juni
utsågs Arvid Eriksson Stålarm, en käck och hurtig stridsman
men utan några mera överlägsna egenskaper, till hans efterträdare
såsom ståthållare i Finland och krigsöverste. Genom honom var
det, som i september 1597 Keksholm omsider överlämnades åt
ryssarna.
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
