Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGISMUND
lämnat Vadstena och lyckades komma undan till Polen. Hela
Sveriges rike hade på detta sätt kommit i hertigens händer, och
med rådsregeringen, som knappt hade börjat, var det för alltid
slut. De kvarvarande rådsherrarna uppmanades att förklara sig.
De sex veckorna förlängdes med ytterligare tre, och
villrådigheten var lika stor.
Omöjligheten att åstadkomma en samverkan med rådsherrarna
och en beskickning till konungen jämte den finska frågan
föranledde hertigen att redan på sommaren sammankalla ett nytt
ständermöte, denna gång i Stockholm; det var dock endast ett
mindre antal representanter för de tre högre stånden jämte
krigsbefälet, som kallades. Rådsherrarna hade instämts till riksdagen
för att stå till svars inför ständerna, men ursäktade sig.
Överläggningarna, som endast räckte några dagar, leddes av hertigen
och på ett mycket personligt sätt. »Alla ärliga och trofasta män,
som vilja hålla detta (d. v. s. hertigens förslag), träde på min
sida och räcke upp handen; de, som hava någon gensaga, träde
på andra sidan», hette det en gång, och det var vid samma
tillfälle, som han avbröt en något frispråkig talare av adeln med
de bekanta orden: »Du vet icke vad du bjäbbar.» I trots av
dessa mindre gynnsamma omständigheter fanns det dock en
opposition, i synnerhet inom Götalands adel, och vissa jämkningar
genomdrevos. Ständerna förnyade beslutet om en legation
till konungen, men hade inga medlemmar att föreslå, tillstyrkte
en väpnad intervention i Finland och yttrade sig slutligen i
märkliga ordalag om de tredskande rådsherrarna: Ständerna vore
visserligen icke kompetenta att sätta dem från eller till något
rådsämbete, men då de ej förestode detsamma, som sig borde,
kunde de icke längre anses för rådspersoner, förrän de friat sig
från de anklagelser, som hertigen och ständerna kunde hava mot
dem. Slutligen gjorde man sig mycket besvär med att söka
bevisa, att med allt detta ingenting »nytt» blivit beslutat utan att
man stode kvar på Söderköpings besluts ståndpunkt.
Redan en vecka efter riksdagsbeslutet avseglade hertig Karl
till Finland, lyckades utan större svårighet landstiga söder om
Abo och bemäktiga sig slottet den 30 september. Härifrån
underrättades konungen, att om han ej ordnade styrelsen på
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
