Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKETS STÄNDER MOT RIKETS KONUNG
annat sätt, än hittills skett, ville hertigen ej vara ett sådant
regemente undergiven utan skulle bruka de medel, som kunde vara
honom och fäderneslandet till lisa. En månad senare återvände
han till Stockholm, medförande som fångar ett antal finska
frälsemän och adelsfruar; han hade blivit uppskrämd, påstods det, av
några falska rykten, som Sigismunds anhängare utspritt om en
stor krigsrustning i Polen. Han hade anförtrott Åbo slott åt trenne
finska adelsmän, men redan vid jultiden 1597 överlämnade dessa
slottet åt Arvid Stålarm. Hela expeditionen visade sig sålunda
vara tämligen förfelad. Österbotten förblev dock under hertigens
välde, till en början hela landskapet, längre fram åtminstone
norra hälften.
Knappt hade hertigen återkommit från Finland, förrän nya
ständermöten sammankallades i olika landsorter, denna gång för
att yttra sig om beskickningen till konungen, de finska fångarnas
behandling samt om riksråden, men svaren voro i allmänhet
svävande och ingalunda efter hertigens önskan. Mot slutet av
året beslöt han sig för att sammankalla ett mera allmänt
ständermöte till februari månad 1598 uti Uppsala, dock med ett färre antal
representanter än på en vanlig riksdag. Närmaste anledning var
underrättelsen om ett polskt sändebuds förestående ankomst.
Sigismund avfärdade nämligen den polske adelsmannen Samuel
Laski till Sverige med uppdrag att mot hertigen framställa
åtskilliga anklagelsepunkter och försöka skilja ständerna från honom.
På riksdagen försvarade sig hertigen mot de gjorda
beskyllningarna, och riksdagens beslut bestod i ett godkännande av
hertigens svaromål jämte en förklaring, att ständerna påtogo sig
ansvaret för vad som beslutats både i Söderköping och Arboga,
varjämte de på nytt förbundo sig, alla för en och en för alla, att
försvara dessa beslut, evad de därför finge lida, icke tillåta våld
eller förföljelse vare sig mot hertigen eller någon av deras
medbröder och att behandla dem, som avsöndrade sig, efter
Söderköpings beslut. En skrivelse av liknande innehåll avläts till
konungen.
Man hade på riksdagen gjort försök att åstadkomma en
försoning mellan hertigen och de i Sverige kvarvarande riksråden,
vilka instämts, men uteblivit. Hertigen förklarade sig benägen
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
