Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKETS STÄNDER MOT RIKETS KONUNG
en önskan, som oupphörligt möter i hans anhängares brevväxling
från denna tid. Men skulle han komma som vän eller fiende,
som »en mild, trygg och trogen konung» eller som motsatsen?
Han valde till sin egen ofärd någonting mitt emellan. Sten
Banér sändes i början av år 1598 till Estland och Finland för
att förbereda ett anfall därifrån mot Sverige, och den estländska
adeln uppfordrades att utgöra sin vapentjänst för samma
ändamål. Erik Sparre skickades vid samma tid till Danmark för att
anhålla om lån av några örlogsskepp till konungens överfart samt
om hjälp med krigsfolk ända till 4,000 man och för att utverka
bland annat, att tillförseln till Sverige måtte hindras och
hertigen arresteras, om han begåve sig över gränsen — man synes
sålunda ha väntat, att denne skulle taga till flykten. Sparre
fick likväl endast ett hövligt avböjande svar. I Lybeck
utverkades löfte att avbryta tillförseln till Sverige, och på svensk
egendom i staden lades beslag. Nu påbörjades även
utarbetandet av den sedermera i slutet av året utkommande stridsskriften
Ausa illustris principis domini Caroli Sudermanniæ ducis
adversus Sigismundum regem Sueciæ ac Poloniæ, »Hertig Karls
fördristelser mot konung Sigismund», en tämligen otymplig
vederläggning av hertigens försvar för Söderköpings beslut. I
Polen, där riksdagen i mars gav sitt samtycke till resan,
sammandrogs emellertid endast en styrka av 5,000 man. Konungen
synes därvid hava följt den mening, som gjordes gällande av
de svenska rådsherrarna. Dessa avstyrkte en större
krigsutrustning, under förespeglande av att konungen därigenom lättare
skulle återvinna sina undersåtar, vilka ingenting hellre önskade
än att bliva befriade från hertigens tyranni; denne borde i
övrigt stämmas inför rätta och, om han ej komme, förklaras för
högförrädare — man tager ej utan intresse kännedom om
rådsherrarnas uppfattning av vad som borde ske, ifall hertigen
bragtes i en situation liknande den, vari de själva nyss befunnit sig.
Underrättelsen om Sigismunds andra resa till Sverige väckte
på nytt livliga förhoppningar i den katolska världen. Förslag
var å bane om ett samtidigt angrepp på Älvsborg för att
förvandla denna hamn till en spansk flottstation, och Malaspina
19—201267. Sveriges historia. V.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
