Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - III. Brytningsåren 1595-1600 - 3. Inbördes krig. Rikets ständer mot rikets konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKETS STÄNDER MOT RIKETS KONUNG
motstånd. Det var hertigens förut framställda fordringar, som
i allt väsentligt genomdrevos, men Sigismund avgav, liksom en
gång förut, en hemlig protest mot den träffade
överenskommelsen.
Den ingångna förlikningen bragte lugn även i det oroliga
Svealand. I Stockholm hade Klas Bielke och Samuel Laski med
iver verkat för konungens sak; om de också misslyckades i sina
strävanden att bringa svenska skeppsflottan i Sigismunds
händer, kunde de tack vare ärkebiskop Abraham Angermannus’
nitiska biträde glädja sig över betydande framgångar bland
Upplands befolkning. Ödesdigert blev dock försöket att vinna
Dalarna. En av de kungliga kommissarierna härstädes, Jakob Näf
— efter honom har hela företaget blivit benämnt »Näftåget» —
blev ihjälslagen av de förbittrade dalkarlarna. Dessa beslöto
senare att bryta upp till hertigens understöd, och vid
Brunnbäck församlade sig ett par tusen bönder under befäl av några
gamla avdankade stridsmän. Av hertigen hade Karl Karlsson
Gyllenhielm och Per Sjöblad blivit skickade för att bringa
ordning i förhållandena; deras närmaste uppgift blev att organisera
försvaret mot Upplands ryttare under Krister Klasson Horn, vilka
satt sig i besittning av staden Västerås. Den nu inlöpande
underrättelsen om fördraget i Linköping förebyggde emellertid alla
våldsamheter. För Arvid Stålarm och de finska trupperna,
vilka i sista stund ånyo infunnit sig i Stockholm, återstod
endast att foga sig i de förändrade förhållandena.
Konungen hade efter förlikningen begivit sig över
Söderköping till Stegeborg, varifrån färden till Stockholm skulle anträdas.
Då kom i oktober den överraskande underrättelsen, att Sigismund
från Stegeborg seglat till Kalmar och därifrån återvänt till Danzig.
»Där ingen honom jagade, lopp han från land och konungarike»,
yttrar Gyllenhielm i sina anteckningar om dessa händelser. Det
oväntade steget torde väl i någon mån hava framkallats av
växande farhågor för hertigens planer, men säkerligen i huvudsak
föranletts av oroande underrättelser från Polen. Före avresan
hade konungen försett Kalmar med besättning, insatt Johan
Sparre som ståthållare i Kalmar län och på Öland med
befallning att icke inlåta sig i någon underhandling med hertigen och
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
