Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 1. Finlands upprättande. Riksdagarna 1602-1605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGARNA 1602—1605
stränga ordalag, att ingen av främmande religion skulle lidas
i riket eller brukas i ämbeten, och att den, som avfölle från den
antagna religionen, skulle förverka sitt gods under närmaste
fränder och förvisas ur riket, »på det han icke må hava tillfälle
sitt gift att utspy». Ständerna togo sålunda steget fullt ut i
den riktning, som angivits 1594 och 1595, för att betrygga den
kyrkliga enheten.
I själva riksdagsbeslutet upptogos bland annat bestämmelser
om förmyndarregering, för den händelse konungen fölle ifrån,
innan Gustav Adolf uppnått aderton år. Där inrymdes även i
något mildrad form de straffbestämmelser, på vilka hertig Karl
yrkat. Om någon hädanefter befunnes stämpla mot arvriket,
skulle han straffas som förrädare, hans gods konfiskeras och
hans barn, om de voro så stora, att de kunde hava vetskap om
förräderiet, och dock icke uppenbarat det, lida samma straff som
föräldrarna. Vore barnen minderåriga, skulle föräldrarna mista
liv och gods och barnen »bliva vid äran», men av fädernegodsen
intet bekomma utan endast mödernet, såframt icke hustrun gjort
sig delaktig i mannens brott, i vilket fall både fäderne och
möderne skulle vara förfallna under kronan; icke heller finge
barnen brukas »i något högt kall», såframt de ej åtnjöto
konungens särskilda nåd. Deras barn åter, som straffats i
Linköping, ävensom de fångna rådsherrarnas, Hogenskild och Klas
Bielkes, skulle icke tagas i rikets råd eller få bekläda något
högt ämbete, med mindre de åtnjöto konungens speciella nåd
och visade, att de med fullt allvar menade fäderneslandet och
konungahuset väl. De, som rymt ur riket, skulle erbjudas att
inom sex månader (få infinna sig för att försäkra hertigen och
riket, att de ville göra ett med dem och aldrig handla emot
vad som nu beslutats. Underläte de detta, skulle de aldrig
åtnjuta frid inom Sveriges gränser och, om de komme inom dessa,
straffas som förrädare, liksom var och en som hyste eller hjälpte
dem. Ifrån nämnda anbud undantogos emellertid grevarna Erik
och Gustav Brahe, greve Axel Leijonhufvud, som år 1600 rymt
ur landet, Jöran Posse och några andra namngivna herrar, såframt
de icke fingo konungens synnerliga nåd.
I en särskild proposition hade hertigen för ständerna fram-
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
