Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 2. Karl IX och kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
handlingar och beslut», som åberopades. Vid ett senare möte,
1606, tillspordes ständerna, om de ville göra allvar av motståndet
mot papisterna, och konungen fick av präster och borgare det
säkerligen mindre angenäma svaret, att de ville göra detta icke
blott mot papister utan även mot kalvinister, vederdöpare och
alla andra sekter. »Kalvinister och vederdöpare äro icke mina
fiender», genmälde konungen, och han tillade den ganska
befogade erinran, att just vid den tiden papisterna räknade som
sina förnämsta motståndare de kalvinistiska staterna England
och Nederländerna.
Huvudstriden kom emellertid att utkämpas vid
kröningsriksdagen i Uppsala 1607, då ständerna begärde en särskild
försäkran om religionen. Det ena förslaget uppgjordes efter det
andra, och man måste tillgripa den hittills vid svenska riksdagar
ovanliga åtgärden att för redigeringen tillsätta ett utskott. Det
gick så långt, att Karl IX i vredesmod hotade att resa sin
väg, nedlägga kronan och låta ständerna taga hertig Johan till
konung. Den långvariga tvisten slutade emellertid med ett slags
kompromiss, som väl får anses i huvudsak hava utfallit till
ständernas förmån. Konungen lovade att hålla dem vid Guds
rena och klara ord i den profetiska och apostoliska skrift,
desslikes vid den oförändrade augsburgiska bekännelsen på sätt som
i Norrköpings arvförening bestämts och slutligen vid alla andra
lovliga beslut, både i Uppsala 1593 och annorstädes, »såvitt
samma beslut äro grundade på Guds ord» och lände riket till
bestånd — åtminstone på augsburgiska bekännelsen kan förbehållet
ej anses syfta.
Psykologiskt intressantare är konungens teologiska fejd med
ärkebiskopen. Med biträde av en kalvinistisk präst från Livland,
Teodor Micronius, som till det svenska prästerskapets stora harm
en kortare tid uppehöll sig i Sverige, utarbetade Karl IX en
gudstjänstordning för sin »hovförsamling», som hade sin förebild
i en motsvarande i det kalvinistiska Kurpfalz, den s. k.
heidelbergska handboken. Ärkebiskopen författade en kritik, som
konungen besvarade. År 1604 utgav konungen under titeln
»Några synnerliga bevis» o. s. v. en samling utdrag ur
kyrkofäders och reformatorers skrifter, huvudsakligen i syfte att visa,
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
