Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - I. Inre förhållanden - 4. Karl IX som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IX
icke på otrohet utan på enfald, och var och en finge låta sig
nöja med den gåva Gud unnat honom.
Värre än dessa utbrott av ett lynne, som aldrig lärde styra
sig, var den misstänksamhet, som ständigt och av ringaste
anledning kom honom, högste vårdaren av lag och rätt, att befara
förräderi, att lyssna till vilken angivare som helst, att förgripa
sig på de enskildas personliga säkerhet, liv och egendom, att
avsätta från ämbeten eller utan dom och rannsakning
landsförvisa. Klas Bielke fick år 1606 befallning att ofördröjligen med
hustru och barn stiga ombord och begiva sig ur landet till
»påven i Rom eller fan i helvetet eller den konung han bragt
om land och rike»; dröjde han kvar, skulle han andra gången
»löpa huvudlös hädan». Beskedet vittnar ock om den bistra
humor, som någon gång kryddade Karl IX:s skrivelser. Samma
år kommo till konungens kännedom några vittnesbörd om
Abraham Angermannus’ och uppsalaprofessorernas förhållande till
Sigismund 1598. Rannsakning anställdes, förklaringar inhämtades,
och den ende från den tiden kvarvarande professorn, den lärde
och framstående Laurentius Paulinus, skildes från sin professur
och gjordes till lantpastor — för att två år senare bliva biskop
i Skara; det var ej det enda exemplet, att konungen, när vreden
stillats, ångrade sig och på ett eller annat sätt gottgjorde sin
överilning. Ständerna framställde också vid Gustav Adolfs
tronbestigning åtskilliga yrkanden, som belysa förhållandena i nämnda
hänseende under den närmast föregående tiden, t. ex. att ingen
skulle berövas sin egendom utan laga dom, att ingen skulle
inmanas i häkte, förrän han blivit lagvunnen till saken och
dömd, att ingen skulle dömas på namnlös angivelse, att den,
som blivit frikänd för rätta, också skulle vara fri för alla, både
höga och låga, samt att alla domare skulle hava lika makt att
fria den oskyldige som att döma den skyldige. Det gick den
tiden stundom »raps om raps», yttrade Axel Oxenstierna en gång.
Det faller en djup skugga över Karl IX:s regeringsgärning från
denna våldsamhet i tillvägagåendet, detta hänsynslöst personliga
ingripande, denna av misstankar framkallade hårdhet, som alltför
lätt urartade till grymhet. Men vid sidan härav, vilken rastlös
verksamhet, vilken mångfald av praktiska intressen, vilken fram-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
