Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsordningens återuppbyggande 1600-1611 - II. Utrikes politik - 2. Västeuropa - 3. Lybeck och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL 1X
av Sverige insåge den våda, som hotade icke blott honom utan
även Nederländerna och alla protestantiska furstar; han vore
därför icke obenägen för ett gemensamt förbund — det ligger en
viss fläkt av storslagenhet över denna framställning. Även för
ett separatförbund vore han emellertid icke obenägen, och man
försummade icke att framhålla, huru Sveriges outtömliga
metalliska tillgångar borde locka till ett sådant. Men generalstaterna
voro försiktiga, man var ej belåten med de hinder, som
svenskarna lade i vägen för den holländska sjöfarten på Östersjön,
och Danmark intrigerade mot Sverige. Svaret blev avböjande.
Vad Frankrike angår, gjorde Henrik IV:s död, att några
sändebud aldrig begåvo sig dit.
Några betydande resultat kunde Karl IX:s västerländska
politik sålunda icke uppvisa. Men riktningen för Sveriges
naturliga diplomatiska förbindelser var för framtiden utstakad. Det
utbrytande kriget mellan Danmark och Sverige, varunder Kristian
IV ofördröjligen vidtog en förhöjning av öresundstullen,
ändrade också inom kort stämningen i Nederländerna. En
beskickning, som år 1611 avgick till Norden för att medla mellan de
krigförande, misslyckades visserligen i denna uppgift, men återvände
med en för Sverige gynnsammare uppfattning. Tre år senare,
efter nästan oavbrutna förhandlingar, avslöts den första
traktaten mellan Nederländerna och Sverige, och portarna slogos
upp för Hollands stora kulturella inflytande på vårt land.
3.
LYBECK OCH DANMARK.
Det en gång så ömtåliga förhållandet mellan Sverige och
Lybeck hade efter freden i Stettin förlorat större intresse, och
den fordom så mäktiga hansestaden hade icke ens kunnat
genomdriva fredsvillkorens uppfyllande. Men när magistraten år 1598 på
Sigismunds uppmaning tog sig orådet före att i sin stad lägga
beslag på svenskt gods, inträdde återigen ett spänt förhållande.
Hertig Karl lade kvarstad på lybska skepp och lybskt gods i
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
