Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 1. Statsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSSKICKET
lagmannen. Ett dylikt försök att bringa ständerna i aristokratiens
ledband kunde naturligtvis icke röna framgång och omsattes heller
aldrig i verklighet. Andra förslag framställdes senare att
kombinera riksdagen med landsortsmöten och realiserades såtillvida
ett par gånger, att riksdagsbeslutet kringsändes i landsorten för
att få bekräftelser. Redan under Karl IX:s tid finner man dock
den fullständiga riksdagen betraktad som den lagliga
representationen, som ensam kunde fatta för hela folket bindande beslut.
Tili en fullständig riksdag skulle infinna sig utom rådet alla
av adel, som uppnått myndig ålder, och därjämte ombud för de
ofrälse stånden, präster, borgare och bönder, till det antal
regeringen bestämde. Ett femte stånd höll på att framväxa,
»krigsbefälet», och det kallades regelbundet till Karl IX:s riksdagar.
Det hände visserligen, att alla stånden avgåvo samfällda yttranden,
vanligen uppsatte dock varje stånd sina utlåtanden för sig.
Men en känsla förefanns, att de ofrälse bildade ett helt. Det
talas i ett par berättelser om dem under det besynnerligt
klingande namnet »gemenigheten», och man har i detta sammanhang
erinrat om de motsvarande engelska »commons». Ståndsintresset
visade sig likväl starkare än enheten, och en utveckling i dylik
riktning kvävdes i sin begynnelse. Det fanns till och med ett
sjätte stånd, arvfurstarna. Bunden av sina egna föregåenden gav
Karl IX åt dem i deras furstendömen regeringsmakt i fullaste
utsträckning, men redan nu började insikten om oförenligheten
av en sådan med rikets intresse att framträda.
Vid åtskilliga riksdagar hände det, att ständerna samlades i
det fria, på torget eller borggården; hertig Karl hade vid sådana
tillfällen talat till dem från en estrad, »majestätspallen», eller från
trappan, och beslut fattades genom handuppräckning. Regeln
synes likväl snart hava blivit, att stånden hade sina särskilda
samlingsrum. I övrigt gick det brokigt nog till vid dessa
sammanträden. En skildring gjordes några år efter Karl IX:s död
av själve rikskansleren. Ständerna brukade löpa tillsammans,
uppger han, »som en hop fä eller druckna bönder», och det
handlades ordentligare på häradsting eller i sockenstugor, allmogen
lopp omkring och sökte skrivare, obehöriga personer, »luranter
och spejare», trängde sig in bland bönderna och lyckades till och
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
