Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 1. Statsskicket - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
med ibland få uppsätta deras utlåtanden. Det var för att råda
bot på dessa oordentliga former vid sammanträdena, som en
ordning antogs 1617, Gustav Adolfs s. k. riksdagsordning. Att
konungen eller regenten personligen förhandlade med ständerna
förekom alltjämt, men det vanliga blev dock alltmer, att det
skedde skriftligen. Någon gång förekom ett utskott för att
behandla en kinkigare fråga eller uppsätta ett gemensamt svar. Ur
de olika svaren sammanfattades beslutet i det kungliga (eller
furstliga) kansliet, och det hade någon gång klagats över att Karl
gjorde godtyckliga tillägg. Så återstodo underskrifter och
beseglingar. Man finner redan på Karl IX:s tid i fråga om beslutets
utfärdande åtminstone en gång tillämpas vad som sedan i
århundraden förblev praxis: ett exemplar utskrevs på pergament,
beseglades och underskrevs av rådet och adeln (denna gång även av
biskoparna), ett annat på papper av de ofrälse stånden.
Ännu alltjämt ansågs det som en besvärlig skyldighet att
infinna sig till riksdagar. Räckte de länge, hände det, att penningar
utdelades till allmogen — vid riksdagen 1567 fick var bonde
utom penningar en halv tunna salt —, och regeringen ansåg sig
behöva särskilt motivera, till och med ursäkta, en riksdagskallelse.
Det var uteslutande regeringens förslag, som behandlades, endast i
form av besvär framställde de ofrälse sina önskemål, och dessa
behandlades icke som riksdagsärenden. Hela ledningen låg i
konungens hand, och ständerna måste så att säga uppfostras till
att på detta sätt deltaga i samhällsarbetet men på samma gång
också till en växande självständighet. Tack vare Karl IX:s
verksamhet fick den svenska riksdagen en plats i statslivet, som
den sedermera aldrig fullständigt förlorade ens under enväldets
dagar.
2. 2
STATSFÖRVALTNING, RÄTTSKIPNING
OCH STATSHUSHÅLLNING.
Under hela det tidsskede, som här är i fråga, sysslade man
med problemet att skapa några former för centralförvaltningen
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
