Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFÖRVALTNING
utan att lyckas därmed. Från början av Eriks regering
föreligger ett förslag till en »hovordning», upptagande ett antal höga
ämbetsmän, vilkas åligganden mer eller mindre bestämt reglerades,
men det kom aldrig till någon tillämpning. På samma sätt
finner man i början av Johans regering ett förslag till »ordning
för ämbeten i hovet», som rönte samma öde. I en förteckning
på rikets råd från början av 1570-talet möta fem höga
ämbetsmän, rikets drots, marsk, kansler, amiral och överste skattmästare.
Men de tre första ämbetena medförde ingen ordnad verksamhet,
deras innehavare voro endast ett slags stordignitärer, som icke
hade några bestämda uppgifter att fylla. Endast amiralen och
skattmästaren utövade någon egentlig ämbetsmannaverksamhet,
men skattmästarämbetet lämnades flera år obesatt. Mot slutet
av Johans regering var Nils Gyllenstierna, som bodde i Småland,
både drots och kansler, Klas Fleming, som vistades i Finland,
både marsk och amiral. En vikarie för kansleren tillsattes
visserligen, en vicekansler eller hovkansler, men efter några år finner
man ämbetets innehavare, Erik Sparre, såsom ståthållare i
Västmanland och Dalarna. Några nya organisationsförslag uppgjordes
verkligen under Johan III:s tid, bland annat ett om inrättningen av
ett »hovråd», ett slags permanent konselj, men även dessa förslag
stannade på papperet. Endast på ett par områden av
krigsförvaltningen framträda nya chefer, för vården om vapenförrådet
och artilleriet en »överste tygmästare», för flottan en
»underamiral». Så sågo sig konungarna hänvisade till de gamla, redan
av Gustav Vasa skapade förvaltningsorganen: kansliet — inom
vilket bruket av de kungliga skrivelsernas kontrasignation blev
alltmer stadgat — och kammaren med dess avdelningar
räknekammaren och räntekammaren. Endast tidtals befunno sig dock
dessa under någon enhetlig ledning, en hovkansler för kansliet,
en skattmästare eller ett par kammarråd för kammaren. I
stället gåvos nu som förut tillfälliga uppdrag åt tillfälligt
utsedda personer. Det var under dessa förhållanden, som det
sekreterarregemente växte upp, som förut ett par gånger berörts
och som även under Karl IX:s tid framskymtade.
Under all denna förvirring började dock nya idéer arbeta
sig fram. Mer och mer inträngde i medvetandet behovet av
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
