Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
att göra en bestämd skillnad mellan statstjänst och hovtjänst.
Med undantag av riksämbetena, vilka ju mestadels voro titulära,
hade de övrigas innehavare alltsedan Gustav Vasas tid betraktats
såsom konungens personliga tjänare. De upptogos också
alltjämt i avlöningsregistren under hovstaten, något som nära
överensstämde med Vasaregenternas personliga regeringssätt. Men
när i synnerhet under Johan III:s regeringstid konungen ej mer
visade sig förmögen att uppbära styrelsen, måste det för de
politiskt tänkande bliva klart, att det ej längre gick för sig
att låta rikets styrelse bero av konungens nycker eller
växlande sinnesstämning. Själva statsbegreppet, som Gustav Vasa
med sådan kraft gjort gällande, måste också, ju mer det
inträngde i det allmänna medvetandet, verka i samma riktning.
De, som togo dessa idéer om hand, kunde, när konungarna
själva ej gjorde det, under frånvaron av en borgerlig medelklass
och nästan all juridisk bildning ej bliva några andra än de mest
upplysta bland adeln, i främsta rummet rådsherrarna: detta är
betecknande för samhällsförhållandena, och det skedde med
tydlig avsikt att bringa de viktigaste ämbetena i adelns händer.
Unionen med Polen och utsikten att långa tider sakna konung
i landet gjorde frågan för ögonblicket aktuell, och det förslag
till regeringsordning eller regeringsform, som riksråden framlade
1594, innehöll också för första gången ett försök till fördelning
av centralförvaltningen på vissa huvudområden under var sin
ledande chef med bestämt underhåll för ämbetsmännen och med
en periodisk revision. Förslaget blev visserligen förkastat, men
vissa av dess idéer gingo igen i 1600-talets stora
organisationsarbete.
Det var föga bättre beställt med lokalförvaltningen. Här
började dock en organisation genomföras, vartill första uppslaget
är att söka under Gustav Vasas tid. Ståthållare eller landshövdingar
började tillsättas i alltfler landsändar med uppgifter åtminstone
på papperet motsvarande dem, som längre fram uppdrogos åt
länsstyrelserna, såsom att övervaka uppbörden och
räkenskapsverket, att avgöra besvärsmål och utöva tillsyn över allmän
ordning och säkerhet. Landskamrerare omtalas redan under
Johan III:s tid. Men någon fullständig organisation blev ej
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
