Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFÖRVALTNING
genomförd, länen växlade efter omständigheterna till omfång
och storlek, och kontrollen över uppbörden, som väl skulle vara
den viktigaste uppgiften, blev aldrig effektiv. Fogdarnas
redovisning förblev lika bristfällig som förut. Även i detta avseende
innehöll rådets förslag av 1594 en sammanfattning av de
organisatoriska idéer, som under årens lopp utvecklat sig, och det
sökte dessutom skilja de civila målen från de rent militära.
För Sigismund, som ville regera Sverige från Polen, kunde
dylika förslag ej vara välbehagliga, och det var endast av
ståthållareskapen han begagnade sig för att i dem få av sig beroende
regeringsorgan i Sverige. Men förslagen tilltalade lika litet hertig
Karl, ty då alla de ledande ämbetena förbehöllos åt adeln och de
högsta åt rådet, skulle därigenom skapats en mäktig aristokratisk
byråkrati under högadlig ledning, och det sätt, varpå ståthållarna
snart uppträdde i olika landsändar, berövade honom lusten, om
han eljest haft någon, att vidare utveckla denna organisation.
»Sverige har utan landshövdingar regerats i många hundrade
år», utlät han sig en gång, »och kan dem ännu väl vara förutan.»
På detta sätt kom förvaltningsorganisationen, uppburen av adeln,
att träda i bestämd motsats till det personliga konungadömet,
representerat å ena sidan av Sigismund, å den andra av hertig
Karl.
Sedan rådets och högadelns makt blivit krossad under den
stora inre kris, som snart utbröt, finner man också Karl IX
såsom representant för det personliga konungadömet i lika hög
grad som Gustav Vasa. Man har ansett, att fem höga
riksämbetsmän tillsatts år 1602, och tänkt sig dem i spetsen för
riksstyrelsens olika grenar. Men det har påvisats, att detta är ett misstag.
Först och främst tillsattes icke då de fem — en skattmästare
utnämndes först 1604. Vidare hade flertalet så litet av verkliga
administrativa funktioner, att efter innehavarnas död både drots-
och kanslersämbetena lämnades obesatta. Det var knappt någon
mer än skattmästaren, som utövade någon verklig och permanent
ämbetsmannafunktion; såsom närmaste chef för kansliet framträder
hovkansleren. Konungen själv var icke på det klara med vilka
ämbeten som skulle vara de högsta och ledande och framställde
på olika tider olika förslag i den vägen. Lika osäker visade
Sor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
