Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
han sig i fråga om deras respektive verksamhetsområden. Och
likväl kunde ej heller han blunda för behovet av en bättre
organisation och har också framställt vissa förslag därtill, men
de kommo aldrig över projektets ståndpunkt. Lika litet finner
man honom företaga något ordnande av länsstyrelsen, och det
var fortfarande konungen själv, som oupphörligt ingrep, när det
gällde att stävja fogdarnas missbruk, och som stämde dessa till sig
från den ena eller andra landsändan för att kontrollera och straffa.
En förordning om fogdar, länsmän och ordningsmän i hela riket
blev visserligen uppsatt, men har aldrig blivit utfärdad, även om
dess grundsatser i vissa delar möjligen tillämpades. Icke dess
mindre har det rent personliga regeringssättet med Karl IX
spelat ut sin roll; även han torde funnit dess börda för tung.
Knappt hade han slutit sina ögon, förrän ständerna framställde
krav på förvaltningens organisation, och nu skedde det med
bättre framgång än förut. Den nye konungen tog saken om
hand, och under ändrade förhållanden vågade han och lyckades,
utan att därför han själv blev överflödig.
Inom den kyrkliga förvaltningen rådde samma osäkerhet
och förvirring. Kyrkoordningen av 1571 och ordinantian av
1575 gåvo i avseende på densamma vissa bestämmelser, men de
iakttogos icke. Johan III lämnade tidtals biskopsämbetena obesatta
eller tillsatte superintendenter, han avsatte biskopen i Linköping,
fördrev kyrkoherdar eller berövade dem derasunderhåll, när de vägrade
att iakttaga liturgien. De klagomål och yrkanden, som
prästerskapet efter hans död framställde, giva en livlig bild av ett
bedrövligt tillstånd. Pastoraten utdelades i hovet, köptes och
såldes och besattes med ovärdiga personer. Underhållet
bestämdes godtyckligt, åt den ene mer, åt den andre mindre, åt
somliga intet, icke efter tjänsten och arbetet utan efter hovgunsten,
trägenheten och »handfyllan». Församlingarnas förmän måste
»beträda hovtrapporna och sitta utanför dörrarna, tjäna, bedja,
knekta, muta». Lantprästerna hindrades av världsliga göromål att
ägna sig åt sina studier och åt sitt kall; de betungades med
utskylder och besvär av olika slag. I det förslag till försäkran
eller privilegier för prästerskapet, som uppgjordes vid Sigismunds
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
