Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKIPNING
kröning men aldrig av konungen stadfästes, yrkades ocksä, att
biskopar skulle tillsättas efter kyrkoordningen och själva få
tillsätta både präster och lärare, »dock oförkränkt Sveriges lag och
juspatronatus» ävensom konungens rätt att i regala gäll stadfästa
dem, som valdes av socknen och »förordnades» av biskopen, samt
avsätta de odugliga; där yrkades också på ett fast underhåll
efter rikets råds och biskoparnas betänkande liksom på
prästbordens återställande på ett sätt, som tycktes hota Gustav Vasas
reduktion. Man ser, att anspråken och självkänslan vuxit.
Sedan Sigismund fallit, tycktes kyrkan med skäl kunnat vänta
bättre tider, och Karl IX saknade ej sinne för behovet av en
fastare ordning. Men snart togo hans tvister med prästerskapet
sin början, och allt förblev vid det gamla; han ville ej släppa
makten att efter omständigheterna själv ingripa. Han tillsatte
och avsatte biskopar och präster, och i en förordning 1606
tillägnade han sig konfirmationsrätt till alla pastorat efter föregånget
val, d. v. s. gjorde dem till regala. Med sockenindelning och
prästgårdar förfor han ganska godtyckligt, och stiftsindelningen
ändrades av honom liksom av Johan III. Domkapitlen hade aldrig
fått någon fast organisation, och även i deras sammansättning
ingrep konungen. Han tycktes till och med hava haft för
avsikt att inrätta en överstyrelse för kyrkan bestående av präster
och lekmän. Vid Gustav Adolfs tronbestigning fick därför
prästerskapet på nytt frambära sina besvär, och nu skedde det
med större framgång än förut.
Sedan Erik XIV:s nämnd delat sin upphovsmans öde, gjordes
under Johan III:s tid ingenting på allvar för rättskipningens
förbättrande. Kristofers landslag bestämde, att den högsta
rättskipningen skulle ordinarie utövas genom konungs »räfst eller
landsting», som årligen åtminstone en gång i var lagsaga skulle
hållas av konungen själv eller å hans vägnar av biskop, lagman,
ett par riksråd m. fl. tillkallade personer. Därjämte omnämner
landslagen konungs »rättarting», en e. o. domstol, som konungen
anordnade, när han så fann för gott. Med den osäkerhet, som
rådde i fråga om lagtillämpning och lagkännedom, synas dessa
24—201267. Sveriges historia. V.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
