Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 2. Statsförvaltning, rättskipning och statshushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKIPNING
för att vid en marknad höra allmogens klagomål eller kallades
ett antal häradshövdingar för att turvis vid hovet behandla
rättegångsärenden, och det blev denna rättskipning vid hovet,
som man till sist försökte att giva en fastare organisation. Karl
IX framlade år 1604 ett formligt förslag till rättegångsordning vid
hovet, enligt vilket domstolen skulle utgöras av sju till tolv
assessorer under ledning av två de förnämsta av rikets råd och
sammanträda på kallelse av ordföranden. Förslaget behandlades
både av riksrådet och lagkommissionen, men ledde ej till något
resultat under denna regering. Det har emellertid intresse såsom
förebild för den ordning, som efter några år genomfördes av
Gustav Adolf. Tidens råa seder visade sig för övrigt även på
rättsväsendets område. Tortyr användes för att framtvinga
bekännelse, och straffen voro barbariskt grymma.
I fråga om krigsväsendet byggde man på den grund, som
redan Gustav Vasa lagt, och resultatet blev en icke obetydande
inhemsk krigsmakt. I landskapen underhöllos delvis genom
frivilligt åtagande s. k. landsryttare, fördelade i fanor av växlande
storlek; på Karl IX:s tid nedsattes fanan till 120 man. Det
var ofta bönder, som åtogo sig att göra krigstjänst till häst och
fingo lönen avräknad i sin årliga ränta efter vissa grunder, för
vilka tid efter annan reglementen utfärdades, t. ex. av Johan III
1577 och av Karl IX 1603. Hade ryttaren ej egen gård, kunde
han få sig en sådan anvisad av kronan. Å ena sidan var detta
en rusttjänst jämförlig med den adeln gjorde och med en
snarlik förmån, en ofrälse rusttjänst, å den andra ser man här början
till det senare s. k. indelningsverket. Det hände, att ryttare
genom öppet brev fingo befrielse från ryttartjänsten för att åter
bliva bönder och göra kronan skatt. På samma sätt underhölls
en stam av landsknektar, men knekttjänsten var tarvligare och
billigare. Det förekom även, att bönder gjorde sådan, men de
åtnjöto då frihet från ordinarie skatt endast när de utkallades
till verklig krigstjänst. På Johan III:s tid finner man knektarna
därjämte befriade från några e. o. utskylder, men många, som
icke hade egna gårdar, inkvarterades eller fingo s. k. borgläger
efter vissa grunder icke blott hos allmogen utan även hos
prästerna och i städerna. Karl IX gick ännu längre och sökte även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
