Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 5. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
mot dem, som varken ville göra konungen tjänst eller pröva sin
lycka i främmande land utan »sutto hemma som andra bönder»,
och formliga listor uppgjordes på dessa tröga. Under Karl IX:s
stränga regering gällde det också för vederbörande att anföra
laga förfall. En var sjuk av värk, anfördes i en lista på vissa
adelsmän i Östergötland, en annan gammal och svag, en tredje
oförmögen att låta bruka sig, medan andra förklarade sig villiga
att låta sig användas både till lands och sjöss eller åtminstone
endera delen.
Gränsen för adeln nedtill var alltjämt fluktuerande, och hela
tidevarvet igenom förekom, att ofrälse män genom adligt gifte
sökte tillägna sig adliga rättigheter. Men regeringen ingrep
alltemellanåt mot detta ofog och anställde tid efter annan
»frälserannsakningar», som stundom lämnade rätt egendomliga
upplysningar. Det fanns i Västergötland »oadelsmän», som ett par,
tre gånger ingått adliga giften — uppgavs det vid en sådan
rannsakning under Johan III:s tid — och som gärna glömde plikterna
för rättigheterna; en annan — hette det vid samma tillfälle —
sysslade med föga annat än handel med hästar och utförde sådana mot
konungens förbud. Även i Småland och Finland fortforo
alltjämt dylika förhållanden. En av de sista
frälserannsakningarna anbefalldes år 1604 av Karl IX. Han infordrade
noggranna uppgifter åtminstone från ett landskap: huru många
adelsmän, som funnos, huru många fruar och jungfrur över 15 år,
vad de hette, vilka gods de hade och vad dessa räntade, vilka
sköldemärken de förde, vilka brev de hade på adelskap, vilka
de voro, som hade frälsegifte och själva voro ofrälse o. s. v.
Den grundsats, som allt strängare tillämpades, var, att ingen
räknades som adelsman, som icke kunde bevisa sitt adelskap,
eller som icke av konungen fått brev på »sköld och hjälm».
Bördsbegreppet hade redan Johan III erkänt i sina
adelsprivilegier och tillämpade det även i praktiken. Han medgav en gång,
att fattiga adelsmän, som ej kunde underhålla sig av sina
jordagods, finge flytta in i städerna för att idka köpenskap utan att
förverka sköld och hjälm; dock skulle de, om konungen så
fordrade, göra vapentjänst. Själve Per Brahe erkände ock, om än
med tvekan, att köpmannanäring kunde idkas av en adelsman:
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
