Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 5. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
i anspråk adelns krafter för rikets tjänst på alla områden.
Konflikten löstes först efter hans död men på ett mindre
tillfredsställande sätt. Vapentjänsten kvarstod i all sin betydelselöshet,
men åt adeln förbehölls på samma gång rätten till alla högre
ämbeten, liksom skattefriheten.
Frågorna om adelns rätt och plikt avhandlades mellan
regeringen och ståndet på samma gång som frågan om dess
privilegier. Vid Johan III:s kröning hade lösningen i huvudsak utfallit
till adelns förmån. Sigismund undandrog sig varje diskussion,
men under Karl IX:s regering upptogs saken ånyo och föranledde
alltifrån kröningsriksdagen på upprepade möten en märklig
skriftväxling, som aldrig ledde till något resultat. Karl IX varken
stadfäste Johan III:s privilegier eller utfärdade några nya; alla
förslag mötte gensägelse, och orsaken var den stränghet, varmed
han höll på kronans rätt, varjämte inom adeln en söndring
framträdde mellan högadel och lågadel, den senare yrkande på lika
privilegier för alla. Bland konungens fordringar vid olika tillfällen,
vilka framkallade adelns motstånd, må endast nämnas de, som
rörde vapentjänst av förläningar, inskränkningar i frihet från
skatter, utskrivningar m. m. för adelns bönder i närheten av
sätesgården (inom den s. k. frihetsmilen), adelns skyldighet att
i vissa fall utgöra ett kontraktsenligt bestämt antal fotfolk,
ändringar i sättet för den ordinarie vapentjänstens utgörande och
de skyldigheter, som i detta avseende ålågo adliga änkor och
ogifta fröknar, samt hårda föreskrifter om frälses förverkande.
Den motsats mellan adliga anspråk och konungadömets rätt,
som röjt sig i Karl IX:s förhållande till högadeln, framträdde
sålunda även här, när det gällde adeln i allmänhet. Och dock
var Karl IX ingalunda blind för den viktiga roll i svenskt
statsliv, som alltjämt tillkom adeln, och ingalunda obenägen att
medgiva den förmåner i ganska vidsträckt mån, så t. ex. i fråga om
statens ämbeten. Bland adelns yrkanden åter möter man sådana
om tullfrihet, husbondevälde, inskränkning i vapentjänsten,
säterifrihetens utsträckning, patronatsrätt m. m.
Den svenska adeln räknade vid .1600-talets början kanske
300—400 familjer. Av grevskap funnos vid Karl IX:s död fyra,
två i Småland, ett i Västergötland och ett i Finland, av friherre-
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
