Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 5. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLISUTVECKLINGEN 1560—1611
sorl eller bifallande löje. Det blev redan under hans tid en
erkänd sak, att en fullständig och beslutsmässig riksdag krävde
närvaron av allmogens representanter.
Det i andra europeiska länder så betydelsefulla tredje ståndet
var i Sverige endast svagt representerat. De »handelslösa,
kullfallna och nedruttna» — ett på riksdagen år 1614 använt uttryck —
städernas borgare utövade icke något större politiskt inflytande,
måhända med undantag av huvudstadens, men genom
levnadssätt och yrken skilde de sig från allmogen, ehuru de även till
en betydlig del idkade jordbruk. Den ofrälse medelklass, som i
våra dagar utgöres av olika slags ämbetsmän, var endast ringa
till antalet och var även den på grund av avlöningssättet genom
förläning merendels hänvisad till lantbruk för sitt uppehälle. De
mera framstående inom densamma brukade för övrigt hamna
inom adelns, kretsar. Vad som alldeles eller så gott som alldeles
saknades var våra dagars fabriksarbetare och den lösa
arbetarbefolkningen i landets olika delar; att dalkarlar redan denna tid
sökte arbetsförtjänst utom sin karga hembygds gränser, spelar
härvid icke någon roll och lika litet den arbetsbefolkning, som samlades
i bergslagerna. Hantverkarna på landet, skräddare, skomakare,
skinnare o. s. v., räknades visserligen som »driftkarlar» och togos
också i främsta rummet i anspråk vid utskrivningar, men hade
vanligen eget lanthushåll.
En särskild ställning intog prästerskap et, icke genom
levnadssättet, ty det var i regeln jordbrukarens, utan genom sitt personliga
inflytande såsom vårdare av den andliga odlingen, såsom
undervisare och rådgivare för menige man och såsom det religiösa
livets målsmän under en tid, då religionsfrågorna hade en allt
behärskande ställning. Det sätt, varpå det uppträtt alltsedan Johan III:s
sista år, skänkte det därjämte en politisk betydelse. Utgånget ur
allmoge- eller borgarhem stod det de ofrälse klasserna nära
och gällde som »menighetens förespråkare», men skilde sig
genom den högre bildningen. Ehuru endast utgörande en
ämbetsmannaklass, kom det, tack vare det dåvarande svenska
samhällets egendomliga förhållanden, åtminstone vid riksdagarna att
bilda ett eget stånd, och det var endast Karl IX, som någon
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
