Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - Samhällsutvecklingen 1560-1611 - 5. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSUTVECKLINGEN 1560—1611
I det kungliga huset och rikemans hem funnos serviser och kärl
av silver — liksom allmogen i silverskedar nedlade de rika gärna
sitt överflödiga kapital i silverkärl — eljest redde man sig vanligen
med tenn. Knivar fingo gästerna själva föra med sig, och gafflar
kommo först sent i bruk. På högtidskläder nedlades däremot
inom de högre klasserna mycken lyx, och hovet föregick i detta
avseende, åtminstone tidtals, med ett föredöme, över vars dåliga
verkningar mången klagade. Redan på Johan III:s tid började
man försöka stävja denna osed genom överflödsförordningar.
Prästerna förmanades i 1571 års kyrkoordning att undvika den
insmygande lättfärdigheten med korta kappor och hovmanshattar
och i stället nöja sig med »sida kjortlar och prästeluvor»,
borgarhustrurna i Stockholm ålades 1589 att icke begagna samma dräkter
och tyg som adelsfruarna, och Karl IX sökte genom motsvarande
förbud stävja överdådet inom högadeln. I vardagslag levde man
för övrigt enkelt, men tog skadan igen vid festerna, och till sådana
erbjödo sig många tillfällen i det enskilda livet, bröllop, barnsöl,
kyrkogångsöl, utfärdsöl (vid begravningar), arvöl, prästöl,
bastugångsöl — namnen äro betecknande. Redan på Johan III:s tid
gjorde man sig besvär med att genom förordningar söka inskränka
festerna, och Karl IX fann sig föranlåten att i sitt lagförslag
under giftermålsbalken intaga ett kapitel om högsta antalet gäster
vid dylika tillfällen; antalet var dock så rundligt tilltaget, att
det kunde tillfredsställa vem som helst: en biskop och några
präster, 8 riddare, 40 »av vapen», 20 bönder och 10 kyrkoherdar.
Kom någon objuden och trängde sig in, skulle han böta allt efter
stånd och värde, från rådsherren med 40 mark till legodrängen
med 3 mark; orkade ej den sistnämnde böta, skulle han arbeta
en månad för varje mark, först åt målsäganden, sedan åt konungen.
Svenskarnas benägenhet för överflöd i mat och dryck har gamla
anor, och häpnadsväckande siffror meddelas om åtgången vid de
kungliga festerna. Vad som här förut i det hänseendet anförts
från Erik XIV:s kröning kan tjäna som exempel, och de kungliga
vinräkenskaperna giva förbluffande upplysningar om förbrukningen
även på »fröknarnas» kammare. Främlingar beklagade sig stundom
över de grundliga dryckeslagen. Man drack vid samkvämen
vanligen bordet runt, så att den ene drack sin närmaste granne till,
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
