Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tashkurgan - den gamla porten till Kina på Världens tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halvcirkel framför oss. Pamir och Hindu Kush. Rakt över dalen
ligger Sovjet, mot öster Pakistan och nu vrider sig
Ab-i-Panda nere i dalen. En stor kittel av gröna ängar där
Amu-Darja kommer från Wakhan och Pamir och vänder mot
norr.
Molnen driver över bergen och vi kör ner i en
amfiteater. En grönskande vårblommande sluttning med långa
linjer som bryts av höga, svarta berg med vita toppar.
Ishkashim; Pamirs lås. Här går vägen mot Pamir. Den nya
bilväg som en dag skall vidare ut genom hela Wakhan till
Sinkiang i Kina. Vinden är bitande kall, men ängarna är
vårfriskt gröna och man säger att vi kommit med våren.
Snön har just smält i Ish-kashim. Det är den 16 juli år
1959 och vägmätaren visar att vi kört 37 480 kilometer
sedan vi lämnade Sverige förra vintern." "Men", fortsatte
jag och jag satt i ett berg av kuddar och filtar i en säng i
ett fuktdrypande rum nere på slättlandet i Nordindien med
skrivmaskinen på knäna och skrev ett halvår senare ty jag
var ännu sängliggande. "Men jag hade fått ge upp och
jag hade inte nått Höga Pamir. Jag hade blivit sjuk och
endast med möda förmått ta mig ner till Faizabad. Det att
jag inte orkat fortsätta var det största personliga nederlag
jag någonsin upplevat."
Jag satt i sjuksängen i Defence Colony utanför Delhi och skrev
och den råkalla nordindiska vintern dröp över tegelväggarna
och trängde in genom filtarna och ylletröjorna:
"Jag fick återvända utan Pamir. Det hjälper inte stort att
veta att vår lillcittra varit den första vanliga personbil som
tagit sig upp till Ish-kashim när man grämer sig över att
den kunnat bli – men inte blev – den första personbilen
på Sidenvägen upp mot Pamir. Denna fullständiga
förnedring i sjukdom. Inte ens kunna se sin egen spegelbild i
ögonen av skam."
Såfort jag sedan blivit frisk igen och kunnat börja planera
framåt resonerade vi om hur vi kunde fortsätta den avbrutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
