Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tashkurgan - den gamla porten till Kina på Världens tak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"där ett magert kreatur får hull på kroppen efter tio dagar",
det stämmer med vad vi ser framför oss. Häruppe i dessa berg
finns några av världens finaste betesmarker.
– Vi har 170 000 djur nu, säger Zaman. Han är vice
ordförande för revolutionskommittén i folkkommunen. Det är sex
gånger mer än vad vi hade vid befrielsen. Då gick det ungefär
två djur på varje människa. Nu är det ungefär nio djur per
person. Förr var det också så att några få ägde nästan alla djur
och de flesta var utan och fick arbeta åt dem. Nu är det
kollektivt.
Dansen är över. Vi står och ser ut över dalen. Nu drar
vinden kall över oss och därnere trampar hjordarna förbi. Bergen
ryker. Vi går in mot jurtan. Måltiden skall börja.
Det tog lång tid att komma hit. Det tog nitton år. Egentligen
tog det längre tid ändå för jag började läsa Marco Polo och Sven
Hedin en sommar före kriget när jag var elva år. Det var på
Kvicksta hos mina morbröder. Det var höbärgning men det
hade börjat regna och jag låg på magen uppe på vinden och
läste Marco Polo och hörde regnet mot taket och åska långt
borta. Det var två sönderlästa band. De hade legat i samma
låda som Jules Vernes "Åttahundra mil på Amasonfloden" och
Sven Hedins "Genom Asiens öknar".
Men riktigt allvar blev det först när Gun Kessle och jag
flyttade ihop. Vi hade varsin ordentlig och kommenterad upplaga
av Marco Polo med oss i boet. Hon hade Marsdens upplaga
och jag hade Yules. Sommaren 1957 när vi var på väg hem
från Moskva började vi tala om att verkligen resa Marco Polos
väg österut.
Ta oss fram landvägen och resa på vägar och floder tvärs
genom hela Europa och Asien. Ett halvår senare var vi på väg
mot Asien i en CV2. Ännu aderton månader och vi var på väg
upp mot Höga Pamir västerifrån. Det var sommaren 1959 och
vi hade följt Marco Polo upp genom Badakshan i Afghanistan:
"Vi kommer upp över passet och med en gång växlar
scenen. Som om vi inte rört oss utan kulisserna bytts. Marken
är fortfarande sank men de vita bergen stiger fram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
