Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det spökar i konsulatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV
DET SPÖKAR I KONSULATET
Mitt i den djupa natten väcker Gun mig.
- Är du vaken? säger hon. Jag hör att du är vaken. Jag har
legat och tänkt på Macartney. Petrovskij kunde vara så
oförskämd mot honom för att han visste att Macartneys far gift sig
i Kina och att Macartneys mor var från Suchow. Petrovskij var
ett råskinn. Jag tror inte han själv brydde sig om Macartneys
härstamning; han var ju en tsaristisk diplomat och som sådan
i den frågan fördomsfri. Men Petrovskij visste hur
engelsmännen var när det gällde ras. Du vet det räckte om han sade:
Jaså den där Mac-någonting, Younghusbands eurasiske
sekreterare ! Nej för honom är jag inte hemma! Och så fick
Macartney stanna ute på trappan. Sådant kan de ryska diplomaterna.
Ett ögonblick är hon tyst. Så säger hon:
- Det var nog för det där som det dröjde så länge innan
Macartney fick sin ordentliga utnämning också. Han arbetade
ju här i Kashgar som brittisk representant aderton år innan han
fick tillstånd att kalla sig konsul. Det var nog för att hans mor
var kinesiska. Britterna förlåter aldrig halvblod. Du minns hur
de uppträdde mot den kanslist i Kabul som gift sig med en
indonesiska.
Det knäpper i väggarna och rummet är helt mörkt. De tunga
sammetsgardinerna är fördragna. Vi bor i det gamla ryska
konsulatet. Vi sover i vakthavande officerns rum. Natten är tyst
över Kashgar men det knäpper i väggarna och plötsligt hör jag
att det börjar knarra ute i salen. Det knarrar som av stövlar,
tänker jag. Någon som står därute och häver sig lätt på tå och
böjer på knäna och knarrar med stövlarna när han tänker.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
