Note: This work was first published in 1977, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det spökar i konsulatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Tror du det är Petrovskij själv som står i salen och knarrar
med stövlarna, säger jag till Gun.
Men hon har redan somnat om. Jag hör henne andas långt
borta i sin sömn. Jag tänker på Petrovskij. Jag mötte honom
hos Sven Hedin första gången:
"En rysk flagga svajar över ingången där ett par kosacker
hålla vakt. Inom några minuter befinner jag mig i den
mäktige ryske konsuln Petrovskijs arbetsrum inbegripen i
ett livligt samtal om min färd och om stora asiatiska
frå-„„_ >>
gor.
Petrovskij kom hit till Kashgar med en vakt av 45 kosacker efter
freden i St. Petersburg år 1882 där Kina fått acceptera en rysk
konsul i Kashgar med uppgift att verka för utbyggd ömsesidig
handel och hjälpa ryska medborgare tillrätta. Under tjugoett
år arbetade han sedan ihärdigt och planmässigt som rysk
representant i Kashgar med uppgiften att överta Sinkiang för sin
herre; den ryske självhärskaren.
Sven Hedin skrev ett porträtt av honom som publicerades år
1953 i "Karavan och Tarantass":
"För alla dessa förmåner hade jag att tacka min
oförgätlige vän konsuln och statsrådet Nikolai Feodorovitsch
Petrovskij, en man som fruktades och i hemlighet hatades
av kineserna men som beundrades och värderades av det
infödda folket, östturkarna, vilka kallade honom ’Den nye
Djaggatai Khan’.
Petrovskij var en mycket lärd man som satt inne med
grundliga kunskaper i Centralasiens historia, i arkeologi
och östturkiska språk. Han var högrest, bar vanligtvis en
inhemsk grön khalat eller mantel och en likaledes grön
kalott och hans ögon spelade jovialiskt bakom de i
guldbågar infattade glasögonen. Om kvällarna sutto vi i
timtal och välvde stora planer."
Jag tvivlar på folkets kärlek till Petrovskij. Andra källor ger
en annan bild av deras känslor. Men jag tycker själva
porträttet verkar rimligt.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
